Vem kan segla

&rdquo;Eva-Marie Liffner skriver om af Chapman (1721-1808) som i en roande skepparhistoria, mustigt och fyllt med historisk ackuratess.&nbsp;/&hellip;/ <em>Vem kan segla </em>lyckas b&aring;de vara ett fantasteri och en levnadsbeskrivning.&nbsp;/&hellip;/ Olika verkligheter v&auml;vs ju samman i en kavalkad &ouml;ver ett l&aring;ngt och extraordin&auml;rt yrkesliv i krigets och vetenskapens tj&auml;nst. Bara att njuta av f&auml;rden.&rdquo;
<em>Aftonbladet</em>

&rdquo;M&auml;sterligt och stils&auml;kert om Fredric af Chapman. Eva-Marie Liffners nya roman &auml;r ett muntert m&auml;sterstycke om en riktig krutgubbe.&rdquo;
<em>Arbetarbladet</em>

<p class="Pa2">Mitt i Stockholm, vid Skeppsholmen, ligger sedan &aring;ttio &aring;r tillbaka en fullriggare fr&aring;n sent 1800-tal vid kaj, numera inredd som vandrarhem. af Chapman &auml;r ett av Stockholms verkliga landm&auml;rken. Men namnet har n&auml;stan blivit som en barnramsa, n&aring;got som t&ouml;mts p&aring; inneh&aring;ll. Vem var egentli&shy;gen af Chapman?

<p class="Pa2">Fred Chapman var en slug karl, f&ouml;dd i G&ouml;teborg 1721, en av 1700-talets nya m&auml;n, en klassisk <em>homo novus </em>som drog f&ouml;rdel av tidens krig. Han var tidens store skeppsbyg&shy;gare, en modern vetenskapsman och nyt&auml;nkare, men med tillr&auml;ckligt mycket gammal kunskap om att f&ouml;lja havet och v&aring;gorna och inte styra alltf&ouml;r mycket, f&ouml;r s&aring;dant kan vara farligt.

Eva-Marie Liffners nya roman <em>Vem kan segla </em>f&ouml;rs&ouml;ker f&aring; fatt i m&auml;nniskan Fred Chapman, innan han blev &rdquo;af&rdquo; och stelnade som marmorbyst. Resultatet &auml;r ett slags saga, en &rdquo;tall yarn&rdquo; om en ung och en gammal man, en karl med kappor att v&auml;nda, h&ouml;ga damer och herrar att tj&auml;na, f&ouml;rmodligen alltid med ett skarp &ouml;ga p&aring; sitt eget avance&shy;mang. Den nya staden Karlskrona, f&ouml;rst knappt mer &auml;n en hamn, en sj&ouml;f&auml;stning, v&auml;xer som en kuliss bakom de nya herrarna till en anspr&aring;ksfull stad, noga planerad f&ouml;r makt och sj&ouml;krig.

&rdquo;Eva-Marie Liffner &auml;r sig lik.&nbsp;Att l&auml;sa en roman av henne inneb&auml;r att - fr&aring;n f&ouml;rsta raderna - kastas bak&aring;t i tiden, insupa dofter, se d&aring;tida milj&ouml;er framf&ouml;r sig, h&ouml;ra den tidens spr&aring;kbr&aring;k. /../ Det som &auml;n en g&aring;ng fascinerar &auml;r hur Eva-Marie Liffner s&aring; fritt och burdust osentimentalt lappar ihop verklighet och fiktion. Det best&aring;ende &auml;r att f&aring; vara d&auml;r i det f&ouml;rflutna, i st&auml;mningarna.&rdquo;&nbsp;
<em>Svenska Dagbladet</em>

&rdquo;Vad g&auml;ller det d&auml;r detaljarbetet &auml;r Liffner suver&auml;n, det visar hon &auml;n en g&aring;ng i sin nya roman <em>Vem kan segla</em>. Hon &auml;r ocks&aring; en av de b&auml;sta beskrivarna i riket och de avsnitt d&auml;r hon &aring;terskapar landskap, st&auml;der, hus och milj&ouml;er &auml;r rena trolleriet. Allt flammar upp och man k&auml;nner hur tiden sv&auml;var emot oss. Vi st&aring;r d&auml;r i stanken och trivs.&rdquo;
<em>Dala-Demokraten</em>

&rdquo;Liffner kl&auml;r tung research i festdr&auml;kt; hennes prosa &auml;r doppad i tidens saltst&auml;nk och arrakpunsch. Det s&auml;gs att en bra skribent ska f&aring; fakta att dansa. Liffner lyckas f&aring;r historiens marmorbyst och bokstavligt talat gr&aring; eminenser att sv&auml;nga loss i en vildsint sj&ouml;fararumba.&rdquo;
<em>Blekinge L&auml;ns Tidning</em>

&rdquo;Liffner har en osviklig f&ouml;rm&aring;ga att frammana historiska scenerier d&auml;r ingen tidsmark&ouml;r &auml;r betydelsel&ouml;s.&rdquo;
<em>G&ouml;teborgs-Posten</em>

&rdquo;ett spr&aring;k som det b&aring;de doftar och sjunger om.&rdquo;
<em>Kristianstadsbladet</em>