De långhåriga merovingerna

Frans G. Bengtsson (1894-1954) var en svensk författare, lyriker och översättare, mest känd för romanen Röde Orm – som har präglat mångas bild av vikingatiden – men han rönte även mycket stora framgångar som essäist.

Efter sina två diktsamlingar Tärningkast (1923) och Legenden om Babel (1925) kom Bengtsson att fokusera på sina essäer. I förstone publicerades dessa i olika tidskrifter, för att därefter samlas i bokform. Totalt gavs sex essäsamlingar ut under författarens livstid, varav De långhåriga merovingerna och andra essayer (1933) – här under titeln De långhåriga merovingerna – var den tredje.

 

I De långhåriga merovingerna ingår en samling påtagligt lärda texter, däribland den essä som givit samlingen dess titel, och som baseras på Frankerkrönikan. Essän berättar om kungaätten merovingerna, som regerade i Frankerriket från 400-talet till 700-talet. I denna samling essäer kan vi även läsa om bl.a. historiska personer som Abraham Lincoln och skönlitterära karaktärer som Robinson Crusoe.