Leonardo da Vinci - ett barndomsminne publicerades 1910 och få av dem sedan dess skrivit om Leonardo har kunnat undgå att påverkas av Freuds inträngande analys. Många av dessa författare, även de som annars inte tar det psykoanalytiska godset i beaktande, förhåller sig på något sätt till Freuds arbete. Boken har beskrivits som modellen för Freuds övriga äventyr på kulturens område och som den första verkligt psykoanalytiska biografin. Det är också i denna text som termen narcissism för första gången dyker upp i Freuds författarskap. Freud menade själv så sent som 1919 att Leonardo da Vinci - ett barndomsminne var det enda verkligt sköna som han någonsin skrivit.