Barnbruden

Judith såg ner på sin bröllopsskrud. En blekgrön underklänning smög tätt om hennes unga kropp. Överkänningen var av tungt siden, smyckad med de vackraste broderier. Runt midjan bar hon en gördel av juvelbesatta bronslänkar. Hon kände sig som huvudrätten vid en festmåltid, färdig att förtäras. Snart skulle hon stå i kapellet och avge sina äktenskapslöften till en man som hon aldrig hade sett förut. Hon måste lämna sitt hem och följa honom, bli hans egendom som han kunde handskas med efter behag. Redan ikväll skulle hon dela hans bädd. Det var en vecka till hennes födelsedag, då fyllde hon sexton. Hon var skräckslagen...