Lyrikvännen 6(2011) Fisken i poesin

Många har tittat lite förundrat när jag berättat om detta nummer, med temat ”fisken i poesin”. Andra djur: fåglar, fjärilar, hjortar, gaseller kan tyckas ha en mer given plats. Men fiskar? Jodå, de finns där, i försvarliga mängder och i många fall av utmärkt kvalité. Redan tidigt kontaktade jag Anders Mortensen, litteraturforskare i Lund och hängiven fiskare. Det visade sig att vi hade flera gemensamma favoritfiskpoeter, Lennart Sjögren, Lars Gustafsson, Gunnar D Hansson, Peter Kihlgård… Vi drack kaffe och diskuterade, såväl kring fiskens som fiskarens roll i poesin, och Anders gav sig i kast med att försöka ringa in några av de viktigaste aspekterna – resultatet utgör detta nummers första artikel. Fiskpoesin visade sig, inte helt oväntat, vara en förhållandevis manlig räjong, men visst finns det även kvinnor som ägnat sig åt detta: Tuija Nieminen Kristoffersson har till exempel länge skrivit dikt om fiskar, inte minst spättor, och i hennes essä i detta nummer får vi en fin personlig inblick i bakgrunden till detta intresse. Maria Küchen medverkar med en besk vidräkning med människans profithunger och den odlade fiskens öde. Gabriela Melinescu bidrar med såväl bild som dikt om en fantastisk guldfisk, och prinsessan Ulrika Eleonora, slutligen, som för många hundra år sedan fick ett rejält napp, gav därigenom stoff till en hyllningsdikt vilken nagelfars av Daniel Möller. Två fiskarter har visat sig ovanligt lockande för poeter: ålen och gäddan. Under läsningen av detta nummer får ni gärna grunna på varför.