Maran och gracehoppet

I sitt magnifika oöverskådliga sista verk Finnegans Wake gömde James Joyce ett antal fabler, egensinniga variationer på kända motiv och konstellationer från La Fontaine. Dennes välkända berättelse om den flitiga myran och den slarviga gräshoppan blir hos Joyce ett dubbelporträtt av honom själv i den oförsiktige, musikälskande slarverns roll och brodern Stanislaus som den sparsamme, alltigenom förträfflige och närgångne övervakaren. Förlaget har tidigare givit ut ett annat avsnitt ut ”the Wake”, Anna Livia Plurabella, i lika oefterhärmlig och genial försvenskning av Mario Grut.