Manhattan

Manhattan är ingen vanlig ö och detta är ingen vanlig guidebok.

Den har inga kartor, den berättar inte vad det kostar att åka båt till Frihetsgudinnan, den säger inget om när Metropolitanmuseet håller öppet eller hur mycket dricks du bör ge en pakistansk taxichaufför.

Däremot berättar den om dygnetruntdomstolen där rättvisan serveras lika snabbt som en hamburgare, Greta Garbos granne, hunden som är stamgäst på Chumley’s bar i Greenwich Village, president Lincolns cigarrnota, fru Astor som hade drogade svanar på bankettbordet, cocktailparties med röda drinkar, bombhot på Femte avenyn, en presskonferens med en förkyld utrikesminister, designern av kvinnosportkläder som deltog vid invasionen i Normandie, knarklangare, gatumusikanter och dragqueenbingo. Det är en ovanlig guidebok om en ovanlig ö.

”Kom in så får du ett hum om hur Garbo bodde. Jag kokar lite te.” ”Klockan halv fem på morgonen träffades vi av torpeden.” ”Är du från Sverige? Så trevligt, jag är också svensk. Det vill säga, det var några som kom under inbördeskriget.” ”Äsch, det var bara lite skottlossning.” ”Efter Trohetseden ska alla vifta med flaggorna.” ”Det här presskortet duger till att forcera polisspärrar överallt utom i Chicago.” ”Jag är ingen polis, jag är en hederlig människa!” ”Flickor? Pojkar? Marijuana?” ”Jesus är min quarterback!” ”Så du är svensk – då kan du väl berätta vad Ingmar Bergmans filmer handlar om.” ”Jag hade tur som överlevde Normandie. Sedan skickade de mig till Iwo Jima.” ”Jag klarade tjugo bröllop på en lunchtimme!” ”Jag tog hissen upp till Donald Trump och gick husesyn en dag.” ”Vad var det egentligen för skillnad mellan Sverige och Sovjetunionen?”