Catarina och Silvervägen

Ännu en färgstark och spännande bok om den kloka, äventyrslystna Catarina.Gripenklo

Året är 1704. Catarina och Staffan har fått en son och lever ett lugnt familjeliv i Stockholm. Deras rederi Compagnie Amsterdam får emellertid ett erbjudande att köpa ett antal fartyg som måste besiktigas på plats i Norge. De väljer att åka med häst och vagn längs Silvervägen − så kallad för att silvret från Sala silvergruva har bidragit så mycket till Sveriges rikedom. Gripenklo vill besöka gruvan där han har stora intressen. Några dagar innan de ska ge sig iväg stöter Catarina ihop med ärkefienden Johan Lohe och en annan man. Det blir en häftig ordväxling, och när hon nämner det för Gripenklo muttrar han något om att Lohe också är involverad i silvergruvan.   I Sala får de bo hos en avlägsen släkting till Gripenklo som Catarina och Staffan finner obehaglig. När denne menar att de borde ge sig ner i gruvan för att få ett begrepp om svårigheterna att bryta silvret, är det bara Catarina och Staffan som kan göra det. Gripenklo har skadat en fot och Lars, som föredragit att stanna på ett värdshus, är inte ens tillfrågad, han är ju bara en ”sjöbuse”. Nere i gruvan ser Catarina och Staffan i facklornas sken hur arbetet går till, men plötsligt hissas ett antal arbetare upp och stämningen därnere blir hotfull. Staffan får en skovel i bakhuvudet och förlorar medvetandet. En man träder fram ur mörkret, den man Catarina sett tillsammans med Lohe. Hon flyr in i gruvgångarna och lyckas undkomma männen som förföljer henne, men hon är hopplöst vilse i myriaderna av gångar.   Staffan vaknar till och gömmer sig när han ser fackelsken. Han hör några män säga att Catarina kommit undan men att hon aldrig kan hitta ut, det kan ingen. Männen försvinner och så småningom kan han ta sig upp och hämta hjälp. Efter många timmars sökande återfinns Catarina. Gripenklo förstår att släktingen är inblandad och denne erkänner till sist − han har stora skulder som Lohe köpt upp och om han såg till att sällskapet ”gick bort sig” i gruvan skulle Lohe skriva av skulderna.   Den fortsatta färden bjuder på många svårigheter och faror, men till sist når de fram till Norge. Lars godkänner de erbjudna fartygen och beslutar att segla till Stockholm med den största båten. Catarina och Staffan följer med honom, medan Gripenklo tar landvägen. Och Catarina står åter på däck och andas in lukten av hav och njuter av att känna de friska vindarna. Det är så hon vill leva!