Ditlevsen : En biografi

Renässansen för Tove Ditlevsens författarskap är ett faktum inte bara i Norden utan över hela världen.

Ditlevsen skrev autofiktion innan begreppet fanns och använde kompromisslöst sig själv och sina närmaste i sin litteratur. Hon skrev om psykisk sjukdom, missbruk och moderskap, om kön, begär och sex i en tid då det fortfarande var tabu. Hennes författarskap fascinerade många men drogs med en stämpel av att vara (alltför) privat. Ditlevsen blev ”Tove” med hela Danmark och den exceptionella författare hon var kom i skymundan av intresset för hennes liv, som var en följetong i media.

I <em>Ditlevsen: en biografi</em> tecknar Jens Andersen ett levande portr&auml;tt av f&ouml;rfattaren och m&auml;nniskan Tove Ditlevsen och ett liv fullt av paradoxer. Hon var arbetarungen som l&auml;ngtade efter ett ordnat, borgerligt familjeliv som hon aldrig lyckades skapa. Hon var alla danska kvinnors sm&auml;rtb&auml;rare med sin spalt i Familie Journalen, d&auml;r hon ofta gav r&aring;det att st&aring; ut med hoppl&ouml;sa m&auml;n, trots att hon sj&auml;lv var skild fyra g&aring;nger. Tove Ditlevsen var hungrig, beg&aring;vad, rolig, intensiv och dramatisk; hon var ocks&aring; en mycket sk&ouml;r m&auml;nniska som led av missbruk och den depression som till slut tog hennes liv.