Glupahungern

Glupahungern
Författare
Förlag Natur & Kultur Allmänlitteratur
GenreSvenska berättare
FormatHäftad
SpråkSvenska
Antal sidor239
Vikt280 gr
Utgiven2020-01-15
SABHc
ISBN 9789127164918
Köp på AdlibrisKöp på BokusKöp på BookOutletSök på Bokbörsen

Djupt inne i de norrbottniska skogarna ligger Tjärnen. Endast en person känner till dess existens, vet att den ingått en pakt med Trädet om att till varje pris skydda det som är deras. Några mil därifrån har Elina och Erik sin gård. Där finns Elinas bror Henning, han som aldrig blev gift, där växer fyra barn upp. Titt som tätt har traktens enstöring Sup-Linus vägarna förbi. Livet går sin gilla gång, tills den kväll då Linus stupfull försvinner rakt ut i vinternatten med Erik efter sig. Nog är det bara lilla Ingrid som förstår vad det är som kommer att hända. Så släpps den kraft fri som ska påverka tre generationer kvinnor på ett avgörande sätt. Elina, Ingrid och hennes oefterlikneliga dotter Baba, som är resultatet av ett kärleksmöte i skogen. Alla är de barn av platsen och alla avkrävs de offer.

<em>Glupahungern</em> &auml;r en vindlande sl&auml;ktkr&ouml;nika som handlar om arv och &ouml;de, om slukare och dykare. H&auml;r finns kraftfulla kvinnor som &auml;r tysta och aviga eller b&auml;r p&aring; en livslust som hotar att f&ouml;rg&ouml;ra dem. En lika stor roll spelar naturen, som st&aring;r i f&ouml;rbund med m&auml;nniskan. Med poesi och musikalitet i spr&aring;ket skapar Andrea Lundgren en trolsk skuggv&auml;rld d&auml;r gr&auml;nserna mellan saga och verklighet suddas ut.

&nbsp;

<blockquote>

Redan det inledande mottot och prologen griper tag, varp&aring; ber&auml;ttelsen h&aring;ller fast i ytterligare 240 sidor. Det &auml;r en saga fr&aring;n Norrbottens urskogar som l&ouml;per kronologiskt l&auml;ngs tv&aring; parallella sp&aring;r: det konkreta och det naturmytiska ... Skildringar av de Norrbottniska skogarna, m&auml;rgkylan och originalen &auml;r allt annat &auml;n s&auml;llsynta, men Lundgren har verkligen b&auml;ddat in sig i den mjuka mossan och doppat pennan i svartvattnet ... En extra finess &auml;r att en del av dialogen h&aring;lls p&aring; "bondska", som s&auml;kert &auml;r sv&aring;rbegriplig f&ouml;r l&auml;sare utan r&ouml;tter i &Ouml;verlule&aring; och d&auml;rmed skapar ett dimstr&aring;k mellan oss och texten. Som vore det ett halvv&auml;gs mellan natur och kultur ... Andrea Lundgren har hittat hem i sin andra roman.

Jonas Thente, Dagens Nyheter

Hon skildrar den besj&auml;lade naturen med precis r&auml;tt tonfall ...&nbsp; Familjens &ouml;den &auml;r ouppl&ouml;sligt sammanfl&auml;tade med skogen och det som g&ouml;mmer sig djupt d&auml;rinne. Den magiska realismen k&auml;nns inte det minsta s&ouml;kt, utan bilden av en tillvaro d&auml;r m&auml;nniskan hela tiden lever sida vid sida med det ok&auml;nda med bara en tunn hinna emellan blir sj&auml;lvklar och b&auml;rande. Att bilden av en urk&auml;lla med sitt rotdjupa tr&auml;d &auml;r b&aring;de v&auml;lanv&auml;nd och v&auml;lbekant spelar mindre roll. Ber&auml;ttelsen v&auml;cker inte k&auml;nslan av att reproducera n&aring;got gammalt och uttr&ouml;skat, utan framkallar snarare associationer som g&ouml;r sig p&aring;minda i bakgrunden; Tolkiens tr&auml;d sveper f&ouml;rbi, liksom John Bauers skogsbilder ... en tilltalande roman, d&auml;r saga och k&auml;rv norrbottnisk realism existerar i samma fruktbara symbios som tj&auml;rnen och Tr&auml;det.

Paulina Helgeson, Svenska Dagbladet

Prosan slingrar sig vackert fram och perspektivet skiftar b&aring;ngstyrigt mellan skogens v&auml;sen och familjemedlemmarna, fr&auml;mst kvinnorna, p&aring; g&aring;rden. Vridningen &auml;r inte helt oproblematisk, men Lundgren r&ouml;r sig l&auml;tt och lyriskt mellan de olika kropparna. D&aring; och d&aring; talar m&auml;nniskorna ocks&aring; en sv&aring;rgenomtr&auml;nglig bondsk dialekt, som st&auml;mningsfullt l&auml;gger sig vid sidan av de symboltyngda detaljerna. Det &auml;r dr&ouml;mskt och gripande, men vad &auml;r det som skogen d&ouml;ljer? Vad &auml;r det egentligen som sker? Det &auml;r f&ouml;rst med bokens andra och kortare del som bitarna faller p&aring; plats, &auml;ven om den delen till viss del st&aring;r f&ouml;r sig sj&auml;lv med nya r&ouml;ster och ny geografi. &Auml;nd&aring; f&auml;ngslar varje kapitel med sin g&aring;tfulla omsorg om detaljerna och sin s&auml;regna ton. Det &auml;r en vackert st&auml;md ber&auml;ttelse som p&aring; ett fascinerande s&auml;tt f&ouml;renar naturen med m&auml;nniskans innersta.

Jonna Fries, Sm&aring;landsposten

Att skriva meningsfulla sagor &auml;r sv&aring;rt, inte minst n&auml;r sagan saknar moralisk eller pedagogisk po&auml;ng, och n&aring;gon s&aring;dan har inte Glupahungern. Men Andrea Lundgren lyckas, och hon anv&auml;nder sig av E.T.A. Hoffmanns klassiska metod att f&aring;nga det &ouml;vernaturliga, n&auml;mligen genom att vara noga med det naturliga. Milj&ouml;n &auml;r inte sagoartad utan t&auml;mligen alldaglig, en norrl&auml;ndsk familj p&aring; en g&aring;rd i en skogsby, som romanen f&ouml;ljer i tre, fyra generationer .. Omsorgsfullt och p&aring; naturlig, lugnt och vackert pulserande prosa vandrar ber&auml;ttelsen fram&aring;t utan minsta uns av sagostil. Vi befinner oss fj&auml;rran fr&aring;n allt "Det var en g&aring;ng", vilket g&ouml;r det s&aring; mycket l&auml;ttare att acceptera den udda romanv&auml;rld som Andrea Lundgren skapar. P&aring; sitt alldeles egna skogsromantiska vis renodlar hon olika slags psykologiska karakt&auml;rer och drar mig som l&auml;sare in i en ber&auml;ttelse, som jag n&aring;got f&ouml;rv&aring;nat finner mig starkt f&auml;ngslad av.

Lennart Bromander, Aftonbladet

Det bor en historieber&auml;ttare i Andrea Lundgren. En s&aring;dan som ber&auml;ttar s&aring; att du inte vet vad som &auml;r m&ouml;jligt eller inte, och en s&aring;dan som g&ouml;r att det inte spelar n&aring;gon som helst roll ... K&auml;nslan av att en ur&aring;ldrig kraft har makt &ouml;ver m&auml;nniskan v&auml;xer sig starkare f&ouml;r varje sida och kulminerar i bokens l&aring;gm&auml;lt dramatiska uppl&ouml;sning. Fram till dess har vi f&aring;tt l&auml;ra k&auml;nna familjemedlemmarna i huset invid skogen liksom fr&aring;n sidan. Snarare &auml;n att teckna ing&aring;ende portr&auml;tt bygger Andrea Lundgren upp karakt&auml;rer och milj&ouml;er med hj&auml;lp av enstaka detaljer. En stor mun blir en n&auml;ra nog tillr&auml;cklig beskrivning av Ingrids glupska och egensinniga dotter Baba. Andrea Lundgren har en sj&auml;lvklarhet i sitt s&auml;tt att ber&auml;tta som man ofta f&ouml;rknippar med mer rutinerade f&ouml;rfattare. Och det g&auml;ller inte bara hennes s&auml;tt att hantera spr&aring;ket, de dr&ouml;mska naturskildringarna d&auml;r skogen och dess varelser ges r&ouml;st och sj&auml;l eller den korthuggna men trov&auml;rdiga dialogen. Hon bygger upp intrigen p&aring; ett s&auml;tt som g&ouml;r "Glupahungern" till en riktig sp&auml;nningsroman. Den f&ouml;rt&auml;tade st&auml;mningen griper tag och h&aring;ller fast redan fr&aring;n f&ouml;rsta sidan och f&ouml;reb&aring;dar det slut som ska komma.

Erika Walukiewicz, Katrineholms-Kuriren

Glupahungern &auml;r b&aring;de s&auml;regen och lockande, och jag tilltalas av blandningen av naturmystik och familjerealism. Det &auml;r en m&auml;rklig bok, men definitivt p&aring; ett positivt s&auml;tt.

Bloggen Ugglan &amp; boken

Andrea Lundgrens Glupahungern &auml;r en bok att bli k&auml;r i. Ett fint omslag, en intressant titel och en historia som verkar vara en saga ... Allra mest gillar jag den h&auml;r ber&auml;ttelsen f&ouml;r den tysta k&auml;rlek som beskrivs. En s&aring;dan d&auml;r tyst, stark, k&auml;rlek som k&auml;nns innerlig och evig.

Bloggen Booze'n'Books

</blockquote>