Sällskapet

det här författarskapet måste vara ett av de bästa och mest originella i Norden just nu.

<em>Therese Bohman, Expressen</em>

stor gl&auml;dje har fyllt mig under l&auml;sningen och jag avundas dem som har den framf&ouml;r sig.

<em>Ingrid Elam, DN</em>

<em>S&auml;llskapet</em> samlar den enast&aring;ende danska prosaisten Christina Hesselholdts fyra kortromaner om Camilla och hennes krets, utgivna mellan 2008 och 2014. Hela sviten r&ouml;r sig kring samma persongalleri; Camilla och hennes make Charles, v&auml;nnerna, de gamla f&ouml;r&auml;ldrarna. L&auml;saren m&ouml;ter dem i olika faser i livet, perspektivet skiftar och n&aring;gon som haft en undanskymd roll blir pl&ouml;tsligt huvudperson.

Talet tillh&ouml;r en m&auml;ngd r&ouml;ster och monologerna som framf&ouml;rs &auml;r direkta, g&aring;tfulla, lakoniska. Hesselholdt skriver om beg&auml;r och konflikt i k&auml;rleksrelationen, om medel&aring;lders- och medelklassliv som till det yttre verkar v&auml;lordnade men d&auml;r ett existentiellt br&aring;ddjup finns strax under ytan. Det &auml;r litteratur som talar om det viktigaste, med sv&auml;rta, humor, sorg och en stor generositet, och ett betydande f&ouml;rfattarskap att uppt&auml;cka.

<strong>Christina Hesselholdt&nbsp;</strong>(f. 1962) har utgivit femton prosab&ouml;cker sedan debuten 1991. <em>S&auml;llskapet</em> kom 2015 i Danmark och blev en kritikersucc&eacute;. Den &ouml;vers&auml;tts nu till flera spr&aring;k. F&ouml;r romanen <em>Vivian</em> (2016), om fotografen Vivian Maier, var Hesselholdt nominerad till Nordiska r&aring;dets litteraturpris 2017.

Formen &auml;r monologen (och vilken monolog sen! Slagf&auml;rdig! Ber&ouml;rande! Ekvilibristisk!) med skiftande jagber&auml;ttare, oftast Camilla. Camillab&ouml;ckerna kan ses som ett utforskande av det som p&aring; en g&aring;ng &auml;r deras egen form och ett grundl&auml;ggande m&auml;nskligt villkor: den inre monologen /&hellip;/ Det &auml;r ingenting mindre &auml;n en k&auml;rlekshandling.

<em>POLITIKEN</em>

Jag &auml;r &ouml;vertygad om att den h&auml;r boken kommer att f&ouml;r&auml;ndra den danska litteraturen.

<em>INFORMATION</em>

Christina Hesselholdt skriver med en f&ouml;runderlig l&auml;tthet, v&auml;l tillvaratagen i Ninni Holmqvists fina &ouml;vers&auml;ttning, d&auml;r orden dansar fram &ouml;ver solbelysta h&ouml;jder och m&ouml;rka djup. Det &auml;r en ren gl&auml;dje att f&ouml;lja figurernas tankespr&aring;ng, s&aring; sprittande eleganta och fulla av humor att allvaret drabbar f&ouml;rst efter hand. F&ouml;r noga l&auml;st &auml;r detta en serie ber&auml;ttelser om sorg, om att vilja &auml;lska men inte kunna n&aring; in i varandra, om l&auml;ngtan, om ensamhet, f&ouml;rlust och d&ouml;d.

<em>DN</em>

Ni vet n&auml;r man tr&auml;ffar en ny person som inte liknar n&aring;gon annan man k&auml;nt, och som d&auml;rf&ouml;r g&ouml;r en fascinerad, p&aring; gr&auml;nsen till f&ouml;r&auml;lskad? S&aring; k&auml;nns det att l&auml;sa danska Christina Hesselholdts&nbsp;<em>S&auml;llskapet</em>

<em>Expressen</em>