Beror skrymmande på

Debutanten Elise Ingvarsson skriver en uppfriskande originell poesi. Den är överraskande, impressionistisk och infallsrik i sin språkbehandling. Hon diskuterar allvarliga frågor om Gud och hur man får vara i sitt förhållande till Honom, men gör det på ett sätt som både är roande och tankeväckande. Men det handlar lika mycket om vem man ska våga vara, både i det vanliga livet och i poesin. Kristus-öra så måste det vara att all min tomhet strålar upp mot din lyssnande tratt i bänken viskar jag tyst att du hör, rörs Munväder! Flak av ömkan. Våga inte uttala viljan i magen i Guds namn. Det fula utan hamn önskar angöra, ryms inte. Res på dig, ångestskräp! Mötet är allt jag vill och med hela min stränga hållning - Är min kärlek dig inte nog?