Efter ett intensivt arbete av svenska mässans samtliga inblandade avdelningar, styrelsen och marknadsavdelningen, tillkännages temat för årets bokmässa. Ingen av mässans personal, de utställande förlagen eller besökarna skulle under lång tid komma att glömma ett plötsligt pådrag av poliser i gångarna, dörrar som stängs för både ut och inpasserande och kontrollen av alla som befann sig i lokalerna, eller orden som kom ut från högtalarna. Ingen fick lämna byggnaden.
Chocken, rädslan och lukten av adrenalin sveper plötsligt in som en tjock ogenomtränglig dimma över hela mässgolvet, när vetskapen om ett blodigt mord av två personer ägt rum hos en av utställarna. Ett sorl av frågor sprider sig – vem, varför, vad har hänt och vad kunde vara den bakomliggande
orsaken?
Efter stängningen på torsdagskvällen pågår ett montermingel hos alla förlag. Med vinglas i handen hör Mikael och Maria plötsligt en kvinna ropa: ”Jag står i blod! Vad äckligt! Vad har hänt?”
Förskräckt lämnar hon montern och blodiga fotspår syns bakom henne. Samtidigt skyndar ett femtiotal personer ut från det tyska förlagets monter.
Vägen till bokmässan går från Stalins och nazisternas tid 1939 – över havet i små hemligt byggda roddbåtar – till Sverige med livet som insats.
En flykt för att inte hamna i Stalins Sibirien eller nazisternas läger.
