När den svenska journalisten Jannike och den danske mordutredaren Jonas vaknar upp fastkedjade vid varandra i ett sjunkande skepp på Öresund är det första gången de möts. Vattnet stiger och tiden håller på att rinna ut. De tvingas samarbeta för att överleva.
Det de till en början inte vet är att de, på var sitt håll, utrett mord där unga offer halshuggits. En man i Malmö och en kvinna i Köpenhamn. Och den sortens jakt på den skyldige leder de som söker svar allt djupare in i mänsklighetens mörker.
Blod över Öresund är en dansk-svensk kriminalserie i svindlande högt tempo. Gör dig beredd på en hisnande åktur med brutala och oförutsägbara tvister. För när Jannike Westby och Jonas Elkjær hamnar i skottlinjen slår det, bokstavligen, gnistor.
Serien är skriven av deckarstjärnorna Nis Jakob och Jeanette Bergenstav, som båda toppar spänningslistorna på varsin sida Öresundsbron.
Här kan du provläsa det första kapitlet.
JEANETTE BERGENSTAV skriver hårdkokt nagelbitarspänning med unika karaktärer, oväntade tvister och ett stänk av svart humor. Hennes första bok, Syndoffer, hyllades av kritiker och läsare. Jeanette har jobbat i över 30 år som journalist, bland annat som kriminalreporter.
NIS JAKOB är deckarförfattare och har toppat bästsäljarlistor i både hemlandet Danmark och i Sverige. Han har också arbetat som bland annat barnboksillustratör, karikatyrtecknare, filmregissör och rocksångare.
Blod över Öresund – Del 1: Mörkerdjup
Prolog
Någonstans på Öresund
Lukten av diesel och härsken fisk sticker i näsan. En smed verkar ta ut sin ilska på städet innanför Jannikes pannben och han är rejält förbannad. Hon stönar i takt med släggans slag. Vill sjunka tillbaka ner i den befriande dvalan men kroppen protesterar, bultar och värker. Hon ger upp och kisar försiktigt med ena ögat för att inte trigga huvudvärken ännu mer. Det är mörkt och rädslan griper tag. Hon har ingen aning om var hon är.
Jannike vrider på huvudet och silhuetter av obekanta föremål framträder i ett rödaktigt dunkel. Tankarna rör sig trögt och hon nyper sig i kinderna för att vakna. Utrymmet hon befinner sig i är litet och kvavt och en arbetslampa i taket sprider ett svagt, rött sken. En verkstad? Golvet lutar och något skaver mot hennes höftben.
Hon försöker resa sig men ett metalliskt rasslande och ett ryck i ena armen sätter brutalt stopp för det. Hon slutar andas när hon inser att det sitter en båge av stål runt hennes vänstra handled. Hon är fastkedjad med en handboja. Och hon är avklädd, så när som på behå och trosor. Pulsen rusar och plötsligt är hon klarvaken.
När tillvaron bokstavligen gungar till pusslar hjärnan äntligen ihop bitarna. Hon är fången på en båt och den kantiga skuggan i mitten av utrymmet är en motor, modell större. Jannike ser sig om. Det som trycker mot ryggen är en trappa i metall. Sex trappsteg ovanför henne finns en stängd dörr. Vägen ut. Men hennes vänsterarm sitter fast i något under det nedersta trappsteget och hon rycker prövande i handfängslet igen. Det ger inte med sig. Tankarna virvlar. Var fan är hon och hur har hon hamnat här? Hon letar i minnet men det är blankt.
En hostning får henne att rygga tillbaka så långt handkloven tillåter. Trappsteget skär in i svanken på henne när hon försöker öka avståndet från främlingen som gömmer sig i mörkret, på andra sidan trappan. Jannike håller fast vid en enda tanke. Hon måste försvara sig mot galningen som låst in henne här. Hon sträcker ut sin fria arm och famlar efter ett tillhygge. Fingrarna slår i något kantigt och hon når precis över dess kant. Det verkar vara en verktygslåda och hon får tag i något runt och smalt. En skruvmejsel. Den får duga. Hon biter ihop käkarna. Känner adrenalinet bygga upp en kolsvart ilska. Vem den jäveln än är, och vad han än vill göra med henne, så ska det inte gå lätt.
Stålet är kallt mot handflatan när hon kramar mejseln. Den kan göra stor skada i ett öga, eller en hals, eller i ett lår om hon träffar kroppspulsådern. Hon stirrar in i skuggorna. Lystrar. Mannen hon nyss hörde ger inte ifrån sig ett ljud men hon vet att han lurpassar på andra sidan trappan. Just nu håller de sig blickstilla, båda två. Som rovdjur i varsitt gömsle som inväntar den andres drag. Jannike andas in. Attack eller försvar?
Hon gör ett par ryck med sin fastkedjade arm. Om hon lyckas ta sig loss så kan hon rusa uppför trappan och sedan ut genom dörren. Sex trappsteg. Hon är bara sex trappsteg ifrån räddningen. Hon lägger försiktigt ner skruvmejseln i knät och trevar över handbojans kalla stål. Låter den fria handens fingrar följa kedjan in under trappsteget för att ta reda på var den fäster. Hon böjer sig framåt för att nå hela vägen. När fingrarna snuddar vid en mänsklig hand som sluter sig om hennes, skriker hon rakt ut.
(…)
