ANNONS

Barns läsning: Den viktigaste meningen i larmrapport-rapporten

Att få barn att läsa mer har varit i fokus de senaste åren.
Hur får vi barn att gå till biblioteket och att läsa böcker utan föräldrar eller lärare tvingar dem? Fokus på läsning har biverkningar. Foto: iStock.

Varför läser inte ungarna? Varför kan de bara inte lyssna på oss vuxna och läsa så att de får ett ordentligt ordförråd och klarar skolan? Ska vi ta ifrån dem mobiler och datorer? Men viktigast: hur får vi barn att inte bara förknippa läsning med skolan?

I veckan släppte Svenska Förläggareföreningen en rapport över rapporter om svenskarnas läsvanor. Jag har länge tänkt att Boktugg skulle göra en egen undersökning, men det var ju det där med tid och pengar.

Nåväl, två forskare har ambitiöst sammanställt och gått igenom flera av de olika undersökningar och rapporter om läsvanor som släppts de senaste åren för att försöka se de stora övergripande trenderna. Vilket är en välkommen kontrast till alla de notiser med alarmerande rubriker som oftast är vad media (inklusive Boktugg) oftast sammanfattar dessa olika undersökningar i.

Det genomgående narrativet är förstås att läsandet minskar bland barn och unga och kanske även bland många vuxna, och att barn har sämre läsförståelse idag än för några decennier sedan.

I olika diskussioner spekuleras det om det är bristen på kvalitetslitteratur för barn som är felet eller kanske alla dessa datorspel som lockar unga till skärmen och bort från boksidorna. För det är alltid den tryckta boken som är i fokus, anar jag. Riktiga böcker.

Jag har inte hunnit lusläsa rapporten, vilket jag tänkt göra i helgen. Men jag har läst inledning och summering och det är där jag finner en viktig formulering. En mening som är värd att reflektera över. Den finns i det här stycket:

  • Olika undersökningar tyder på att gemensam läsning och samtal om litteratur är eftersatt inom barnomsorg och skola i Sverige, och att litteraturundervisningen inte i tillräcklig grad ger eleverna metaperspektiv på skönlitteraturens möjligheter och sig själva som läsare av litteratur. Samtidigt är det viktigt att läsning inte enbart förknippas med skola och institutionaliserad omsorg. Läsfrämjande insatser i skola och omsorg kan också få positiva effekter på barns och ungas läsning i hemmen på fritiden, samtidigt som bemannade skolbibliotek kan främja läsningen både i skolan och på fritiden.

Såg du den? 

Jag tänker på ”Samtidigt är det viktigt att läsning inte enbart förknippas med skola och institutionaliserad omsorg.”

Men i regeringens stora läspaket (ca 200 Mkr) är det framför allt det pengarna läggs på. Våra traditionella institutioner: skola, bibliotek och barnomsorg. Och så är det förstås föräldrarnas ansvar att se till att barnen läser. Rekommendationen är 30 minuter om dagen, men många lärare har (kanske efter icke-läsande föräldrars klagomål?) minskat det till 15-20 minuter och tre dagar i veckan istället för sju.

Ja, vi föräldrar har definitivt ett ansvar. Precis som en förälder inte gärna kan sitta i soffan med en cola och en chipspåse en tisdag och säga åt barnen att de får vänta på lördagsgodis funkar det dåligt att med blicken ner i mobilen eller jobbdatorn fråga ”har du läst en halvtimme idag?”. 

Böckerna konkurrerar idag med tv, datorspel, mobilappar och givetvis fritidsaktiviteter och kompisar. När jag växte upp på 70- och 80-talet konkurrerade de med alla dessa saker utom mobilappar. Och så var ju tv förstås inte ett lyxigt smörgåsbord utan mer av en inplastad ostfralla.

Så hur får vi barnen att läsa mer? Borde de ha en lektion i skolan varje dag som heter ”fri läsning” där de ska läsa i 40 minuter i en bok som de själva väljer? Eller ska vi försöka bygga läsföreningar (bokklubb) där unga kan göra som sina mammor (och vissa enstaka pappor) och umgås socialt kring en bok som de läst? Där boken är det som mammorna (eller papporna) pratar om första kvarten för att därefter dricka vin och äta gott. Med skillnaden att barnen håller sig borta från alkoholen.

Fler och bättre böcker behövs givetvis. Men nyckelfrågan är hur vi lockar barn (och ett stort antal vuxna) att läsa mer, inte hur vi tvingar/säkerställer att de gör det.

Att barn läser mer idag än för tio år sedan är jag rätt övertygad om med tanke på att forskningsresultaten kring behovet av läsförståelse nu trillat ner hos alla i skolan och hos medvetna föräldrar. Men precis som att vi vet att barn (och vuxna) behöver äta rätt och motionera så är det långt ifrån alla som gör det.

Det är inte ens så att alla är på TikTok. Men alla använder flera olika mobilappar. Dagligen.

En pappersbok kan förstås vara ett skönt break. Eller så är det fysiska formatet en dealbreaker för barnen eftersom de känner sig tvingade att slutföra boken. Det är inte bara att swipa till nästa bok utan de måste cykla till biblioteket.

Vad vi behöver är fler influencers som ser böcker som något de läser, inte bara som en produkt de kan tjäna pengar på att sälja till sina följare. Som alltid tipsar om nya böcker.

Kanske kokar det ner till hur vi skapar ett behov av att läsa. Där vi inte har läsplikt utan läslust och kanske rentav ett läsbehov. Det är väl det en riktigt bra bok gör. Att du inte kan släcka lampan för att du måste läsa bara ett kapitel till. Och då spelar det faktiskt ingen roll om det är text på en skärm eller ett papper.

Kanske partiledarna har några lösningar? De ska samtala om läsning av plikt och lust i ett invigningsseminarium till Bokmässan. Digitalt såklart.

Fotnot: Denna artikel är hämtad ur fredagens nyhetsbrev från Boktugg. Det är gratis att prenumerera och du får Sveriges bästa nyhetsbrev om böcker i din inbox måndag och fredag. Anmäl dig nedan.

Uppdaterat: Efter nyhetsbrevet har jag fått ett antal reaktioner från folk i branschen. Ett par bibliotekarier har berättat att skolans ökade fokus på läsning efter larmrapporterna om PISA fått viss biverkningar: fler barn ser sig som ”en sån som inte gillar att läsa”. Att bokläsning blivit ett tvång, något nödvändigt ont. Eftersom skolan (och föräldrarna) vill kontrollera att barnen verkligen läst och förstått så tvingas barnen redogöra och diskutera varje bok. ”Vad händer då med nöjesläsningen? Det är inte så att vi behöver fostra litteraturkritiker, vi vill att barnen ska växa upp till nyfikna läsare fyllda av lust.”

Och en egen reflektion som kom till mig i en diskussion apropå skärmar och böcker: Om vi vill stimulera läsning och underlätta för barnen så kanske vi skulle dela ut läsplattor (inte surfplattor) till alla barn. Så att de verkligen får tillgång till ett rikt utbud av böcker och kan läsa dem på en skärm där det inte plingar av notiser från Tiktok, Whatsapp, Youtube, Snapchat och en massa andra appar som vi vuxna inte ens hunnit upptäcka ännu.

Lär dig mer om bokbranschen!


Över 6600 personer prenumererar redan på Boktuggs nyhetsbrev. Två gånger i veckan får du koll på nya trender, nya förlag, spännande författarskap och böcker. Bäst allt – det är helt kostnadsfritt. Missa inte nästa stora grej. Anmäl dig nu!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email
Dela på print
Sölve Dahlgren

Sölve Dahlgren

Sölve Dahlgren är journalist sedan 25 år tillbaka och författare till nio böcker. VD och chefredaktör för Boktugg.

solve@boktugg.se

SPONSRAT INNEHÅLL