Ett norrländskt trauma

Godis från pedofilkiosken. En trötthet som gör det svårt att sträcka ut ryggraden. Finnklämning framför badrumsspegeln. Den blir prickig av var och ansiktet ömmar. Jag fantiserar om att ta en osthyvel och skiva bort det yttersta lagret av huden. Det skulle så klart svida och blöda, men sedan skulle den vackraste, lenaste persikohud, som måste finnas under pizzafejset, träda fram och jag skulle bli vacker. Den allra vackraste. Eller åtminstone se så pass okej ut att jag inte längre skulle vara ful. För ful, det är det värsta en tjej kan vara. Jag vet det. Och jag vet det för att jag är tjej. Alla tjejer vet det. Var korkad och taskig, var slö och tråkig. Bara du inte är ful. För då är det kört. Då är du dömd till ett liv i tristess. Ett liv som statist.

Möt Veronica. En finnig tonårstjej i Västerbotten på slutet av 80-talet, och även huvudpersonen i Victorias debutroman ETT NORRLÄNDSKT TRAUMA. Boken kretsar kring trippelmorden i Åmsele och den misstänkte gärningsmannen Juha Valjakkala, som Veronica börjar brevväxla med och förälskar sig i.