De vilda detektiverna

Det börjar i Mexico City 1975 och slutar i ett frågetecken i Sonora 1976. Däremellan: en kör av röster berättar om Arturo Belano och Ulises Lima, vänner, poeter och vagabonder. Berättarna har träffat dem någon gång mellan 1975 och 1996: i Mexico City, i Madrid, i Barcelona, i ett kollektiv på en vind i Paris, på en camping på Costa Brava, i en fransk fiskeby, i Tel Aviv, i Luanda eller i ett fängelse i Israel. Någon sitter på mentalsjukhus i Mexiko. Någon tappar bort Lima på solidaritetsresa i Nicaragua. Någon gömmer sig på en toalett när militären går in på universitetet. Någon saknar den avantgardistiska Cesárea som försvann i öknen i norr; han blir så glad när han får besök av två trevliga pojkar som lovar att leta rätt på henne. Någon möter helvetet i Rom. Många av berättarna är mexikaner, andra från Chile, Peru, Argentina, Uruguay eller Spanien. De talar om att vara ung, arg och poet, om att vara latinamerikan i exil, om författare och heder, om pengar som luktar eller inte luktar, om droger, om sexuella besvär och experiment. Om drömmen om revolutionen som blev en feberhet mardröm, om kärlek som inte vill sig. Om att gå vilse. Och om vänskap.