Positiv särbehandling är också diskriminering - etnicitet, sexuell läggning

I december 1997 lämnade tre statliga utredningar förslag till nya lagar mot diskriminering i arbetslivet. Om lagförslagen går igenom innebär de en skärpning av nu gällande lagar mot diskriminering på grundval av kön, ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung och trosbekännelse. Därtill finns förslag på lagar mot diskriminering på grund av sexuell läggning respektive funktionshinder.

Den föreslagna skärpningen av diskrimineringsförbuden innebär främjande av s k positiv särbehandling. När statsmakten genom lagar vill uppmuntra eller tvinga arbetsgivare att positivt särbehandla individer på basis av deras grupptillhörighet, urholkas grundprincipen i förbudet mot diskriminering. I stället för likabehandling får vi ett nytt slags diskriminering. Positiv särbehandling av den ene leder nästan alltid till negativ särbehandling av den andre, det vill säga omvänd diskriminering.

Mellan förbud mot diskriminering och påbud om positiv särbehandling går en skarp gräns. Etnisk diskriminering anses äga rum när platssökande inte bedöms utifrån sina faktiska meriter utan utifrån sin grupptillhörighet; de blir utsatta för en individuell orättvisa. Med positiv särbehandling försöker man gottgöra den individuella orättvisan med grupprättvisa.

De s k Thamprofessurerna är exempel på positiv särbehandling på grundval av kön, och de har skapat debatt inom den akademiska världen. Positiv särbehandling i arbetslivet på etnisk grund kommer att beröra en mycket större del av samhället.

Thomas Gür skärskådar lagförslagen och diskuterar deras konsekvenser för den svenska arbetsmarknaden och för samhället i stort.

Thomas Gür är ledarskribent på Svenska Dagbladet.

Läs hela boken online (PDF-format)