
Franskt i svensk tappning

| Författare | |
|---|---|
| Förlag | Institutet för språk och folkminnen, Uppsala | 
| Genre | Språk (inkl. lexikon, parlörer och ordböcker) | 
| Format | Häftad | 
| Språk | Svenska | 
| Antal sidor | 250 | 
| Vikt | 0 | 
| Utgiven | 2001-01-01 | 
| ISBN | 9789172290136 | 
                Vilken är den gemensamma nämnaren för exmera, hinkiet, pargasj, paschas och sjangtil? Jo, alla är franska lånord som tecknats upp bland dialekttalande på olika håll i Sverige. I riksspråkilig form liknar de mera sina franska motsvarigheter estimer, inquiet, babage, passage och gentil. Orden lånades i första hand in i svenskan under den 200-årsperiod(ca 1600-1800) då det franska inflytandet på vårt svenska språk var som störst. I dialekterna traderades de muntligt och har i några fall fått starkt förändrade former och betydelser. Ur flera olika aspekter redogörs här för ett antal franska låneord i de svenska dialekter som alltjämt används av personer på landsbygden.            
 
				






















