Köpenhamnstrilogin. Barndom, Ungdom, Gift
| Författare | |
|---|---|
| Förlag | Natur & Kultur Allmänlitteratur |
| Genre | Utländska berättare |
| Format | |
| Språk | Svenska |
| Vikt | 224 gr |
| Utgiven | 2024-02-02 |
| SAB | Hceda.01 |
| ISBN | 9789127186736 |
<blockquote>
Med råge: Köpenhamnstrilogin räknas till våra moderna klassiker.
M-Magasin
Ditlevsens ibland hänsynslösa skildring av sig själv och människorna runt sig är svår att lägga ifrån sig. Den har en självklar plats i såväl en dansk som en nordisk litterär kanon.
Göteborgs-Posten
en förtrollande skildring av danskt vardagsliv och kvinnors livsvillkor under ockupationen.
Svenska Dagbladet (om Gift)
<em>Köpenhamnstrilogin</em> är ett samlingsverk som omfattar danska Tove Ditlevsens tre ”minnesböcker” <em>Barndom, Ungdom och Gift</em>. Här tecknas ett ovanligt flick- och kvinnoliv med all den humor, skärpa och svärta som gett Tove Ditlevsen en självklar plats i den danska litteraturkanon.
I <em>Barndom och Ungdom</em> möter vi den begåvade flicka som på tjugotalet växer upp i arbetarkvarteret Vesterbro i Köpenhamn. ”Jag var sju år när olyckan drabbade oss”, skriver Tove om när pappan förlorar sitt arbete. I takt med att hon upptäcker världen bortom mammas gata blir de små verserna hon skriver allt viktigare för henne. ”Barndomen är lång och smal som en kista, och man kan inte ta sig ur den på egen hand.”
I fortsättningen, <em>Gift</em> finns tre kärleksobjekt: männen, drogerna och skrivandet. <em>Gift</em> handlar om fyra äktenskap, det första med den 36 år äldre redaktören Viggo F, och om barnen hon föder. Men också om giftet i den spruta som till slut har huvudpersonen helt i sitt våld. Genom hela denna såriga, hudlösa, vansinnigt skickligt skrivna bok, löper förhållandet till skriften som passion och räddningsplanka.
Danska Tove Ditlevsen (1917-1976) var på sin tid vida läst och skandalomsusad för sina böcker som skärskådar kroppsliga och känslomässiga mänskliga erfarenheter med en blandning av slagfärdighet och skörhet.
Hon skrev det hon levde, och medierna älskade att skriva om henne. 1956 skriver Ditlevsen själv om symbiosen med offentligheten: ”… med tiden fick hon det avskyvärda något, som vi kallar ett namn, och så småningom förstod hon, att det namnet hade stulits ifrån henne …”
<strong>Tove Ditlevsens</strong> böcker återutges nu över hela världen som moderna klassiker.
