Diktsamlingar

Diktsamlingar
Författare
Förlag Natur & Kultur Digital
GenreLyrik
FormatEbok (EPUB)
SpråkSvenska
Vikt0
Utgiven2019-01-01
SABHc.03
ISBN 9789127161481

Denna volym samlar Cecilia Hanssons kritikerrosade tre första diktsamlingar.

Debutboken <em>Revbensdagar, morgnar</em>&nbsp;(2002) &auml;r en lyrisk ber&auml;ttelse om k&auml;nslor s&aring; starka att de gr&auml;nsar till patetiska.&nbsp;Ber&auml;ttelsens yttre ram utg&ouml;rs av Wien. H&auml;r m&ouml;ts en man och en kvinna. Vilka de &auml;r och hur de har tr&auml;ffats &auml;r ov&auml;sentligt. Bara det som uppst&aring;r mellan dem betyder n&aring;got.&nbsp;

<em>T&auml;nj min hud. En f&ouml;rvandling</em>&nbsp;(2005)&nbsp;&auml;r en lek med Franz Kafkas&nbsp;<em>F&ouml;rvandlingen</em>, och kretsar kring en ung kvinnas utveckling, frig&ouml;relse och lust. En morgon n&auml;r jaget i&nbsp;<em>T&auml;nj min hud. En f&ouml;rvandling</em>&nbsp;vaknar upp &auml;r ingenting som det varit. Kroppen i flickrumss&auml;ngen &auml;r full av v&auml;xtlighet, spricks&aring;r och l&auml;ckor.&nbsp;

<em>Spegelsken</em>&nbsp;(2008)&nbsp;&auml;r en bok om viljan att f&aring; vara den man &auml;r. Men ocks&aring; om att kallas fulast i stan, v&auml;ljas sist p&aring; gympan, och om f&ouml;nsterrutorna som en dag ska krossas. <em>Spegelsken</em>&nbsp;utspelas i ett dr&ouml;mlikt nittonhundra&aring;ttiotal, i en sm&aring;stad som kunde vara din.

Med en nyskriven introduktion till f&ouml;rfattarskapet av Kristian Lundberg.

"Cecilia Hanssons dikt &auml;r radikal, inte minst i bejakandet av grundv&auml;rden. Hennes dikt signalerar en &aring;terg&aring;ng till en av diktens funktioner, n&auml;mligen besv&auml;rjelse och &aring;kallan. Hanssons dikt v&auml;grar att st&aring; i tj&auml;nst. Det &auml;r en konsekvent h&aring;llning. Den str&auml;cker sig ut redan fr&aring;n f&ouml;rsta sidan. Hon har en enhetlig stil. Konsekvent. Den sk&auml;r som en kniv. Och det finns inte en enda falsk skorrande ton, inte ett enda &ouml;verfl&ouml;digt ord. Ingenstans ger hon efter f&ouml;r effekts&ouml;keri. De olika diktsamlingarna f&ouml;refaller mig vara sam manl&auml;nkade utifr&aring;n en enda princip: K&auml;rleken &auml;r radikal. Att &auml;lska &auml;r att f&ouml;rlora sig. Och f&aring; h&ouml;ra sitt namn ropas. Klar. Ren. Enkel. K&auml;rlekens alkemi inneb&auml;r att den tyngd i bly som tidigare var pl&ouml;tsligt &auml;r f&ouml;rvandlad till guld."
<em>Ur Kristian Lundbergs f&ouml;rord</em>

<strong><span >Skrivet om <em>Revbensdagar, morgnar:</em></span></strong>

Hansson skriver loss kvinnok&ouml;net fr&aring;n dess vanliga tillst&aring;nd av m&ouml;rkerh&aring;l eller pornografisk bild. Det kvinnliga k&ouml;net syns n&auml;ra, n&auml;stan inifr&aring;n, med flikar, hinnor och v&auml;tskor. Det beg&auml;r som skildras &auml;r vilt och okontrollerat, och forts&auml;tter l&aring;ngt bortom mannen och marknaden.
<em>Jenny Tunedal, Aftonbladet
</em>

Innanf&ouml;r &auml;r en t&auml;t och ordl&ouml;s relation d&auml;r just fukten, v&auml;tskan tycks ha tagit &ouml;ver fr&aring;n orden. Cecilia Hansson unders&ouml;ker i sina exceptionellt k&auml;nsliga dikter en sorts hudens hud, ett omr&aring;de kring m&auml;nniskor som bara fukten (dikten) kan vidr&ouml;ra.
<em>Joar Tiberg, Lyrikv&auml;nnen
</em>

Cecilia skriver sammanh&aring;llet, komprimerat. Meningarna och satserna &auml;r som polerade &auml;delsetenar.
<em>Lisa Wede, SR P1
</em>

Det &auml;r en mots&auml;gelsefull text, karg men samtidigt blommande av organiska metaforer och sirliga upprepningar.
<em>Dan J&ouml;nsson, Dagens Nyheter</em>

&hellip;Revbensdagar, morgnar &auml;r just s&aring; h&auml;r snuddande &ouml;mt&aring;lig. Inget talat spr&aring;k, bara kropparnas r&ouml;relser &ndash; s&aring; renodlas intimiteten i scen efter scen.
<em>Amelie Bj&ouml;rck, G&ouml;teborgsposten</em>

<strong><span >Skrivet om <em>T&auml;nj min hud. En f&ouml;rvandling</em>:</span></strong>

Det &auml;r inte en ungdomsbok, inte en flickbok. Det &auml;r en djupt samh&auml;llskritisk bok &ndash; f&ouml;r den ger r&ouml;st &aring;t n&aring;got som f&ouml;rut beskrivits med blyga flickors rodnande kinder p&aring; skolg&aring;rdar runt om i landet eller med pojkars bullrunkning och tjyvkikande in i flickors omkl&auml;dningsrum. Boken v&auml;xer f&ouml;r varje knivskarp och n&auml;rg&aring;ngen rad.
<em>Pelle Andersson,&nbsp;Aftonbladet</em>

&Auml;ntligen f&aring;r en flickas f&ouml;rsta lust vara det den i m&aring;ngt och mycket &auml;r; en f&ouml;rvirring &ouml;ver kroppens tunna skal som r&auml;mnar. Inte n&aring;got sk&ouml;rt som knoppas omgivet av glorifierad &aring;ngest.
<em>Anna Hallvarez, Norrbottens-Kuriren</em>

<em>T&auml;nj min hud</em> &auml;r en modig diktsamling. Att beskriva detta stora, som p&aring; en g&aring;ng &auml;r s&aring; privat och s&aring; allm&auml;ngiltigt &auml;r ingen l&auml;tt uppgift. Risken att hamna i klich&eacute;er k&auml;nns st&auml;ndigt &ouml;verh&auml;ngande, men genom att l&aring;ta upplevelsen bli unik i sitt skr&auml;ckinjagande uttryck ist&auml;llet f&ouml;r att f&ouml;rs&ouml;ka omfatta alla flickors pubertet undviker Cecilia Hansson de flesta f&auml;llorna.
<em>Marie Pettersson, Helsingborgs Dagblad</em><strong>
</strong>

Jag tycker om hur Hansson beskriver jagets relation till flickrumstingen. H&auml;r fungerar hennes poesi som b&auml;st &ndash; n&auml;r jaget utforskar tingen med ovana &ouml;gon.
<em>Marit &Ouml;stberg, Kristianstadsbladet</em>

<strong>Skrivet om <em>Spegelsken:</em></strong>

&rdquo;Cecilia Hansson bygger med ett minimalt antal kondenserade meningar, bara en eller ett par per uppslag, upp en hel v&auml;rld. [&hellip;] <em>Spegelsken</em> &auml;r en mardr&ouml;m, en ot&auml;ckt klar minnesbild. Och med ett raseri kokande som bara den vuxna f&ouml;rfattaren kan till&aring;ta sig: det h&auml;r var det jag inte stod ut med. S&aring; h&auml;r illa gjorde det.&rdquo;
<em>Lotta Olsson, Dagens Nyheter</em>

<p >&rdquo;Utanf&ouml;rskapet f&aring;r ett ansikte i Hanssons impressionistiska bilder av vad som h&auml;nder de sista dagarna i nian. De korta, sammanpressade raderna, ett slags lyrisk prosa, vibrerar av &aring;terh&aring;llen f&ouml;rtvivlan. Ton&aring;rens v&aring;nda, dr&ouml;mmar och l&auml;ngtan tr&auml;der fram i skildringen av det starka k&auml;nslotryck som huvudpersonen lever under. &rdquo;Jag &auml;r en lavendelprinsessa, med stenar i min kjolsficka.&rdquo; Hansson beskriver med b&aring;de k&auml;nsla och intensitet en ung m&auml;nniskas protest mot samh&auml;llets likformighet, en protest som till sist tar sig desperata uttryck.&rdquo;
<em>Lena K&aring;reland, Svenska Dagbladet</em>