Varför alla hatar poesi

Ben Lerners utgångspunkt i denna essä är avskyn mot poesin. Han menar att ingen konstform av färdas så ofta, till och med av poeterna själva. »Även jag tycker illa om den«, skriver Marianne Moore. Ben Lerner följer spåren från Platons misstänksamhet mot poeterna in i vår tid. Han resonerar kring hur poesin hänger ihop med vår mänsklighet, varför det är viktigt att bli läst och studerar konstformens främsta och värsta utövare. Här finns närläsningar av Dickinson, Whitman, Keats och Claudia Rankine, men även av William Topaz McGonagall, den skotske 1800-talspoet som vann berömmelse för att han skrev så usla dikter.

En engagerande djupdykning i poesins mysterium, dess lockelse och omöjlighet.

<strong>Ben Lerner&nbsp;</strong>(f&ouml;dd i Kansas 1979) &auml;r f&ouml;rfattare till tv&aring; hyllade romaner,&nbsp;<em>Leaving the Atocha Station</em>&nbsp;(2011) och &shy;10:04 (2014). Han inledde sin bana som poet och har utgivit tre diktsamlingar:&nbsp;<em>The Lichtenberg Figures</em>,&nbsp;<em>Angles of Yaw</em>&nbsp;och&nbsp;<em>Mean Free Path</em>. Ess&auml;n&nbsp;<em>The Hatred of Poetry</em>&nbsp;kom 2016. Lerner &auml;r litteraturprofessor vid Brooklyn College i New York.

Varf&ouml;r alla hatar poesi &auml;r en av de b&auml;sta kritiska texterna om lyrikgenren som jag l&auml;st &ndash; och ett av dess mer fascinerande f&ouml;rsvarstal &hellip;

<em>Bookforum</em>

Att l&auml;sa Ben Lerner ger mig den sortens rysning i ryggslutet som jag f&aring;r varje g&aring;ng jag m&ouml;ter en verkligt originell f&ouml;rfattare. Han &auml;r en modig, gr&auml;nsl&ouml;st beg&aring;vad konstn&auml;r som helt och h&aring;llet g&aring;r sin egen v&auml;g och &auml;nd&aring; &auml;r en ren njutning att l&auml;sa.

<em>Jeffrey Eugenides, f&ouml;rfattare till&nbsp;Middlesex</em>

<span >Lerner driver sin tes med den verkligt betydande f&ouml;rfattarens m&aring;lmedvetenhet och vildsinthet. I varje mening i&nbsp;</span><em >Varf&ouml;r alla hatar poesi&nbsp;</em><span >ljuder en ton s&aring; s&auml;llsynt klar och vacker; varje sida sk&auml;nker l&auml;saren den njutning som den skarpa tanken ger, i synnerhet den tanke som r&ouml;r sig mot det sammansatta snarare &auml;n det f&ouml;renklade.</span>

<em>Maggie Nelson, f&ouml;rfattare till Argonauterna</em>