Hysteros

En kvinna sitter på en annan kvinnas sängkant, omgiven av natt. En man ligger intill en kvinna och andas i mörkret. Ett hjärta slår under ett annat hjärta, en liten hand sträcker sig mot insidan av hud.

<em>Hysteros</em>&nbsp;&auml;r en f&ouml;rt&auml;tad ber&auml;ttelse om en graviditet: om att b&auml;ra en annan kropp inuti sin egen, om att samtidigt vara en och tv&aring;.&nbsp;<em>Hysteros</em>&nbsp;skildrar en kvinna vars gr&auml;nser &auml;r under uppl&ouml;sning, inte bara genom det liv som v&auml;xer i henne. I hennes kropp sammanstr&aring;lar l&auml;ngtan, ilska och f&ouml;rtvivlan med ett beg&auml;r s&aring; starkt att det ocks&aring; hotar det egna jaget. I Helena Granstr&ouml;ms sj&auml;tte bok v&auml;vs teman som sexualitet, identitet och moderskap samman i en ber&auml;ttelse som r&ouml;r sig fr&aring;n samtiden in i den antika mytens vidstr&auml;ckta landskap.

<strong>Helena Granstr&ouml;m</strong>, f&ouml;dd 1983, &auml;r f&ouml;rfattare och skribent med bakgrund inom fysik och matematik.&nbsp;Hennes senaste bok&nbsp;<em>Det som en g&aring;ng var&nbsp;</em>(2016) &auml;r en systemkritisk ess&auml;&nbsp;med fotografier av Marcus Elmerstad.&nbsp;Granstr&ouml;m har tidigare utkommit med flera b&ouml;cker d&auml;ribland&nbsp;<em>Hysteros</em>&nbsp;(2013),&nbsp;<em><em>Infans (2011),&nbsp;<em>Os&auml;kerhetsrelationen (2009)&nbsp;</em></em></em>och<em><em><em>&nbsp;<em>Alltings m&aring;tt (2008)</em></em></em></em>. Som skribent har hon gjort sig k&auml;nd som en systemkritisk r&ouml;st, bland annat i fr&aring;gan om teknikens inverkan p&aring; v&aring;rt samh&auml;lle.

<span class="fsl"><span class="text_exposed_show">Helena Granstr&ouml;ms f&ouml;rfattarskap har varit egensinnigt, fr&aring;n debuten med ess&auml;n &rdquo;Alltings m&aring;tt&rdquo; till den lysande versromanen &rdquo;Os&auml;kerhetsrelationen&rdquo;. &Auml;ven om hon ocks&aring; i &rdquo;Hysteros&rdquo; demonstrerar sin f&ouml;rm&aring;ga att ta upp intressanta filosofiska fr&aring;gest&auml;llningar s&aring; &auml;r det gestaltningen som imponerar mest. St&auml;mningen &auml;r t&auml;t, spr&aring;ket helgjutet, ber&auml;ttelsen precist uppbyggd. Det b&aring;dar gott inf&ouml;r framtiden.</span></span>

<span class="fsl"><span class="text_exposed_show"><em>Elise Karlsson, Svenska Dagbladet&nbsp;</em></span></span>

<span class="fsl"><span class="text_exposed_show">Det strama, exakta spr&aring;ket &auml;r en av bokens styrkor, en f&ouml;ruts&auml;ttning f&ouml;r att kunna hantera inneh&aring;llet, som sv&auml;mmar &ouml;ver av kroppslighet. Granstr&ouml;m, som har doktorerat i matematik och har en magisterexamen i teoretisk fysik, har tidigare skrivit lysande civilisationskritik som tar barnsligheten i f&ouml;rsvar mot vuxenheten &ndash; jag t&auml;nker fr&auml;mst p&aring; ess&auml;n Det barnsliga manifestet, men ocks&aring; kortromanen Infans &ndash; och h&auml;r, i den sj&auml;tte boken, forts&auml;tter hon utmana det vuxna behovsf&ouml;rtrycket.&nbsp;
N&auml;r l&auml;ste jag senast en bok som p&aring;verkade mig s&aring; fysiskt? L&auml;sningen ger mig rysningar, kv&auml;ljningar och klaustrofobi, men v&auml;cker ocks&aring; tankar: vad &auml;r det f&ouml;r sorts tillst&aring;nd som Granstr&ouml;m beskriver s&aring; lysande v&auml;l?</span></span>

<span class="fsl"><span class="text_exposed_show"><em>Malin Lindroth, G&ouml;teborgs-Posten</em></span></span>

<span class="fsl"><span class="text_exposed_show">&Auml;nd&aring; vet den som l&auml;st Helena Granstr&ouml;m att hon alltid &aring;terv&auml;nder fr&aring;n f&ouml;rlusten, separationen och f&ouml;rsvinnandet till bevarandet och minnet. Till spr&aring;ket som v&aring;rt enda vapen mot det of&ouml;rklarliga och &ouml;verm&auml;ktiga. H&auml;r &auml;r det myten som f&aring;r b&auml;ra den stora skr&auml;cken: att d&ouml;den hinner f&ouml;rst till barnet, att barnet f&ouml;r den med sig. F&ouml;rra &aring;ret utgav Novellix Granstr&ouml;ms novell &rdquo;Sk&ouml;rdebrev&rdquo;, en stark ber&auml;ttelse om en pojke och en kvinna och deras kamp mot uppl&ouml;sning och utpl&aring;ning. &rdquo;Hysteros&rdquo; f&ouml;rm&aring;r inte riktigt matcha den intensiva skr&auml;ckber&auml;ttelsen om att s&ouml;rja f&ouml;r ett barn, men l&auml;gger sig n&auml;ra.</span></span>

<span class="fsl"><span class="text_exposed_show"><em>Ulrika Milles, Dagens Nyheter</em></span></span>

<span class="fsl"><span class="text_exposed_show">Helena Granstr&ouml;ms framst&auml;llning l&ouml;per l&auml;ngs en k&auml;nslostark och intelligent fr&aring;ga, ett stycke st&auml;mt f&ouml;r ett fulltonigt str&auml;nginstrument.</span></span>

<span class="fsl"><span class="text_exposed_show"><em>G&ouml;ran Sommardal, SR Kulturnytt</em></span></span>

<span class="fsl"><span class="text_exposed_show">Och hon &auml;r alltj&auml;mt en f&ouml;rbannat beg&aring;vad f&ouml;rfattare, som med sitt poetiska, gnistrande intensiva spr&aring;k faktiskt k&auml;nns som en modern Rut Hillarp.</span></span>

<span class="fsl"><span class="text_exposed_show"><em>Therese Eriksson, Upsala Nya Tidning</em></span></span>

Jag gl&auml;ds verkligen &ouml;ver Granstr&ouml;ms bok. Den svenska romanen &auml;r nog inte vad den hade kunnat vara. Inte ofta korsbefruktas ber&auml;ttarkonst med spr&aring;kkonst, men i Hysteros &auml;r det precis vad som sker. Prosan &auml;r lugn men fylld av r&ouml;relse, gr&aring; och vacker som vardagen och v&auml;ntan. Ber&auml;ttelsen likas&aring;, korsfl&auml;tad med tankens omtagningar, v&auml;rldens speglingar och stilla vardag. Granstr&ouml;m har verkligen lyckats med n&aring;got alldeles s&auml;rskilt. N&aring;got som inte g&aring;r att vara f&ouml;rberedd p&aring;.

<em>Victor Malm, Sk&aring;nska Dagbladet</em>