Psykoanalysens teknik

Samlade skrifter av Sigmund Freud. Band VIII

I denna volym beskriver Freud hur analysandens omedvetna kan utforskas med hjälp av den psykoanalytiska metoden. Precis som i schack, skriver han, är det bara spelöppningen och slutspelet som tillåter en uttömmande systematisk framställning vad som händer däremellan har en oöverskådlig variationsrikedom.

Det yttre scenariot är välkänt: analysanden intar ryggläge på analyssoffan medan analytikern sitter vid huvudändan utanför analysandens blickfält. Mindre känt är det att skälen till detta har att göra med analytikerns jämnt svävande uppmärksamhet en teknik att lyssna och komma ihåg utan att avsiktligt anstränga minnet. Den motsvarande hållningen hos analysanden går ut på att uttala alla tankar, intryck och fantasier som dyker upp utan att avvisa sådana som kan verka ovidkommande eller alltför privata. Under analysens gång kommer analysandens inre föreställningar att bli alltmer framträdande samtidigt som analytikern som en verklig person blir mindre märkbar. I överföringen till analytikern tar analysandens inre värld gestalt. En viktig del av analysarbetet går ut på att känna igen och tolka överföringen.

Med Freuds formulering kan psykoanalysens mål sägas vara att göra det omedvetna medvetet. De omedvetna föreställningarna strävar emellertid efter att ha kvar kontrollen över individens psykiska liv. Sådana yttringar av motstånd ger vägledning om vilken inre kamp som utspelar sig. De omedvetna gestaltningarna av tidigare konfliktlösningar avslöjar sig i analysrummet där analysanden och analytikern, var och en utifrån sitt kompetensområde, samverkar i att tolka det som kommer till uttryck i överföringen.

Den längsta texten i volymen, Frågan om lekmannaanalys, som nu för första gången föreligger på svenska, är en av Freuds mest tillgängliga framställningar av psykoanalysens teori och teknik. Där diskuterar Freud också psykoanalysens många tillämpningsområden utanför sjukvården.

Översättning Lars W. Freij