Öst och väst

Varför är Europa en världsdel, men inte Indien? Bägge är ju utlöpare av Asien, Indien därtill en halvö, markant avskild från landmassan i norr av världens högsta bergskedja. Skälet är uppenbart. Det är européerna som delat in världen, dragit gränser och hittat på namn. Själva bristen på naturlig gräns mot öster har framprovocerat en ideologisk geografi, där väderstrecken har laddats med värden som ställts mot varandra: öst och väst har polariserats och gränsen dem emellan har gått i samhällsliv och kultur snarare än på kartan.

Europa är alltså ett begrepp som inte alltid entydigt gått att bestämma med hjälp av hav, bergskedjor och floder. Redan från början framstår Europa närmast som en klubb, där den inträdande riskerar att bli stoppad redan i hallen.

Europa är dessutom inte särskilt gammalt. Visserligen går begreppet tillbaka på antik geografi, men under medeltiden och tidig modern tid definierades geografisk tillhörighet företrädesvis i religiösa termer. Man räknade sig till kristenheten eller islam. Europa är ett sekulariserat begrepp, dess historia börjar på allvar först med upplysningen. Det är då Europa tar form som idé.

Först i förhållande till icke-Europa blir Europa synligt, väst existerar inte utan öst. När 1700-talets tänkare valde en kultur att jämföra med, riktade de blickarna mot Asien, kulturens vagga, föregångaren. Europa framstod som en ung kontinent. På 1800-talet blev i stället Amerika det självklara jämförelseprojektet, och då betraktades Europa tvärtom som den gamla världen.

<hr> Ronny Ambjörnsson är professor i idéhistoria vid Umeå universitet och välkänd kulturskribent.