Lejonkvinnan

Ute i korridoren: mummel. Ett ljud, ett slags utbrott, ett stönande, ett egendomligt strupläte tränger dovt igenom den stängda dörren, av vrede eller sorg eller bägge delarna. Sedan blir det tyst. Hela tiden står fru Birgerson och ser på barnet som hon håller i famnen, ser som om hon inte riktigt kan tro det hon ser. Hon tar in synen, gång på gång, som om hon såg det för första gången vid varje ny anblick.Samma natt som modern dör föds Eva Arctander. Platsen är ett litet norskt samhälle uppe i norr och tiden är kring förra sekelskiftet.      Eva är en uppseendeväckande varelse, som skrämmer och fascinerar. Ingen på orten har sett eller hört om något liknande förut. Ensam växer hon upp hos sin far, stinsen, som är skicklig på att dölja saker -- inte bara sina egna känslor, utan också sitt eget barn.      Men Eva, som lever bakom ett utseende som skiljer henne från alla andra, blir också en mästare på att dölja saker, både inför andra och sig själv, och ett ljus tänds längs hennes livsväg.

Erik Fosnes Hansens djupt gripande fjärde roman (efter världssuccéer som Psalm vid resans slut och Berättelser om beskydd) placerar honom "i samma litterära viktklass där Herman Bang möter Selma Lagerlöf" (Berlingske Tidende).