Minnen, bara minnen

¿Minnets påhälsningar går särskilt opålitligt till väga. Tack och lov för det!¿ skriver Lars Gyllensten i förordet till sin bok, där han friskt och fritt fram har skrivit ner sånt som minnet behagat lämna till honom. Här ryms berättelser om föräldrarna och hustrun och deras släkter, om uppväxten i 20- och 30-talets Stockholm, om studier, forskning, vänskaper och yrkesliv. Lars Gyllensten låter kärleksfulla anekdoter, humoristiska kryddkorn, vidräkningar och sakligt redovisande avlösa vartannat; så också i skildringarna från styrelsearbetet på Sveriges Radio och Dramaten och inte minst från de många åren i Svenska Akademien och Nobelstiftelsen.