Därför lockar internatskolor i böcker och filmer

Populärkulturens vurm för internatskolor och slutna rum har fått nytt liv med svenska böcker och tv-serier som ”Skolan”, ”Young royals” och ”Zebrarummet”. Varför? Bland förklaringarna finns både kittlande miljöer och sociala klyftor.

Internatskolor är inget nytt fenomen i kulturen. Redan på 1800-talet beskrev engelska internatskoleelever sina upplevelser i autofiktiva romaner som snart spred sig långt bortom den överklass som skildrades.

Men med undantag för ett uppsving på 1940-talet – och den i sammanhanget givna Jan Guillou-romanen Ondskan från 1981 – har de svenska internatskoleskildringarna varit förhållandevis få. Fram till nu. Plötsligt är populärkulturutbudet fullt av pampiga skolkorridorer, propra uniformer och mindre propra nollningsfester. Spänningsromanen Skolan, sommarens mest omtalade ungdomssatsning ”Young royals”, och kommande ”Zebrarummet” – alla använder de fiktiva svenska internatskolor som dramats spelplats.

”Konstig familjär dynamik”

– Det märks att människor är nyfikna på platser som är stängda, säger Michaela Hamilton, en av manusförfattarna bakom tv-serien ”Zebrarummet” som har premiär på Viaplay i augusti.

Att just 2021 blev ett år med flera svenska internatskoleskildringar tror hon är en slump. Däremot är hon inte förvånad över att skildringarna lockar.

Dels för att svenskar fortfarande är ganska ovana vid fenomenet internatskolor, men också för att skolorna ofta fungerar enligt ett slags alldeles egen maktordning.

– Det är ett annat sätt att förhålla sig till uppfostran och till vilka konsekvenser handlingar får. Och säga vad man vill om Sverige, men det är ett väldigt regelrätt land. Allt som är ”larger than life” och går emot normen, även i negativ bemärkelse, är kittlande.

Stängda platser lämpar sig också väl för spännande drama, fortsätter Michaela Hamilton.

– Ju mindre utrymme karaktärerna har att röra sig på, desto mer intriger. Det blir en väldigt konstig familjär dynamik som är lätt att peta i.

”Realistiska klasskildringar”

Enligt Petter Sandgren, forskare vid Stockholms universitet som har studerat internatskolor under flera år, vilar den senaste tidens svenska internatskoleboom på en lång tradition. Från engelska ”boarding schools” till amerikanska ”prep schools”, från ”Harry Potter” till ”Gossip girl”: exklusiva skolmiljöer har alltid haft en särskild dragningskraft.

– Men det är verkligen en trend i Sverige just nu, konstaterar han.

En förklaring, menar Petter Sandgren, är att Sveriges ökade sociala klyftor har hunnit ikapp kulturen. I merparten av internatskoleskildringarna är det nämligen inte bara den slutna världen som skildras, utan också en motpol: eleverna som inte bor på internatet utan tvingas ta bussen därifrån, den närliggande kommunala skolan, eller det ”vanliga” samhälle som tar vid där skolgården slutar.

– Det här är klasskildringar som känns realistiska att göra i dagens Sverige. Det är någon form av klasskritik. Samtidigt är det fascinerande att trots att de här världarna ofta inte porträtteras särskilt sympatiskt är det många som ändå ser dem som eftersträvansvärda, fortsätter Petter Sandgren, och nämner som exempel att internatskolornas klassiska attribut, som klädkoder och vapensköldar, på sistone har blivit allt vanligare inslag i den svenska skolvärlden.

Inte enbart destruktivt

För Karin Wik, som i våras debuterade med spänningsromanen Skolan, var det just dubbelheten – den skadliga kulturen som samtidigt åtrås – som bidrog till att hon valde att förlägga sitt morddrama till en avlägset belägen internatskola.

– Det är fascinerande med människor som man tänker sig är väldigt rika och privilegierade. Samtidigt handlar det i min bok om en isolerad värld, geografiskt och kulturellt. Där finns en ganska stor risk för en osund kultur. Och det är den mixen som gör det spännande, säger hon.

Men, fortsätter Karin Wik, syftet med hennes bok har inte varit att framställa internatskolor som enbart destruktiva.

– Det är klart att ungdomar kan bete sig illa på alla skolor. Tonårskids är som de är. Men man präglas ju av den miljö man hamnar i.

Michaela Hamilton resonerar på ett liknande sätt. Den fiktiva internatskolan i ”Zebrarummet”, Tuna Kvarn, må framstå som en obehaglig plats, men ”ingen är bara god eller ond”.

– Om en människa beter sig illa borde man i stället fråga sig: Varför? säger hon.

I arbetet med manuset har hon också träffat flera före detta internatskoleelever.

– För att ge karaktärerna rymd kändes det viktigt att prata med folk som gått på de här skolorna och som sett den stängda världen inifrån. Annars blir den så lätt att spekulera kring.

Text: Matilda Källén/TT