Krigsvittnet – Peter Englund: ”Känsla av oerhörd förlust”

Den enskilda människan ger uttryck för krigens komplexitet, framhåller Peter Englund. Efter att ha skildrat första världskriget utifrån en rad individer har han nu skrivit om det andra med ett ännu mer radikalt fokus på okända personer.

Svensken Elow Nilson, frivillig i franska främlingsregionen och Sarah Macnaughtan, skotsk hjälparbetare. De är två av de människor genom vilka författaren och historikern Peter Englund skildrade första världskriget. Han hade läst deras brev, dagböcker, memoarer och tidningar. I stället för att använda människor som exempel under olika historiska skeenden, som historiker kanske vanligen gör, gjorde han dem till själva huvudsaken.

Den äventyrslystne Elow Nilson, 19 år, från Gustavsberg, säsongsarbetar på hotell i Paris där han upplever själva krigsutbrottet den 2 augusti 1914. Nilson skriver hem och berättar om den aggressiva förstörelsen av den tyskägda mjölkbutiken på andra sidan gatan. En bärsärkagång som tar fem minuter. Hur fort kan stämningen i en stad ändras?

Ulrika Knutson hyllade de fyra böckerna i sviten ”Krigets skönhet och sorg” som ”ett poetiskt storverk” och enligt Kaj Schueler i Svenska Dagbladet hade Peter Englund ”verkligen lyckats skriva historia på ett nytt sätt”.

Bortom klichéer

Även i sina tidigare böcker om krig, som Ofredsår och Poltava, hade han åtminstone delvis ägnat sig åt ”historia på marknivå” som han uttrycker det. Vad var det då som fick honom att nu skildra ett krig enbart utifrån en rad enskilda individer? I sitt eget förord lyfter Peter Englund fram ambitionen att komma under och bortom förstelnade klichéer.

– Ett enkelt svar är att komplexiteten i sådana här händelser, den träder bara fram på individnivå. Det är när du går in nära på hur människor reagerar, tänker och handlar, det är då du ser hur oerhört komplicerat det kan vara. Människor reagerar på oförutsägbara och ibland motsägelsefulla vis, säger han.

Sarah Macnaughtan, 49, arbetar först som hjälparbetare i Belgien men blir vad man i dag skulle kalla för utbränd. Utifrån framstår hon som en klassisk patriot som nu börjar resa runt på arbetsplatser och argumentera för kriget, men när Peter Englund läste hennes dagböcker såg han något helt annat: hennes tvivel.

TT: På det meningsfulla i att gå ut i krig?
– Inte det, men på om det är rätt, ”kommer vi verkligen att lyckas?”. Det finns ett element av tvivel generellt, nästan depression som inte finns i hennes officiella jag.

Ulrika Knutson konstaterade i Expressen att läsaren får möta första världskriget i ögonhöjd i stället för att zooma in lite från ovan. Peter Englund har i sin tur förklarat att han ville skildra en stor historisk händelse ”enbart underifrån” och utan ett övergripande narrativ.

I sitt tacktal efter att han fått Mårbackapriset 2018 förklarade han att han försökt undersöka om Walter Benjamin hade haft rätt. Gick det att ”i analysen av de små, enskilda ögonblicken upptäcka det totala händelseförloppet i kristallform”?

– När du ser hur människor agerar under extrem press, då blir vissa drag hos samhällen och organisationer tydligare. Till och med dolda drag går i dagen under extrema förhållanden.

Stratosfärisk position

Betyder det att Peter Englund har lämnat ovanifrånperspektivet? Han låter nästan lite förtörnad över frågan: Under våren har han skrivit flera artiklar i Dagens Nyheter om kriget i Ukraina utifrån en mer stratosfärisk position – så nej. Det ena utesluter inte det andra.

I nästa bok är dock individperspektivet ännu mer radikalt. ”Onda nätters drömmar. November 1942 och andra världskrigets vändpunkt i 360 korta kapitel” kommer i augusti. Där skildrar Peter Englund den månad då andra världskriget vände genom att gå nära ett 40-tal personer som själva inte kunde ha den överblicken – sju av dem skulle dessutom snart vara döda. Ambitionen har varit att se tillvaron som de såg den där och då – utan historiens facit.

TT: Är det någon som har berört dig extra starkt?
– Det är lite som att fråga ”vilket barn tycker du mest om?”. Jag utgår från personliga texter som de här personerna har efterlämnat. Att då sitta med de här texterna som är oerhört känsliga, ibland väldigt intelligenta, det är som att sitta framför en människa och höra henne prata, och sedan veta att inom ett halvår är den här människan död, säger han.

– Det kan verkligen efterlämna en känsla av oerhörd förlust, denna fantastiska människa som det inte kommer att bli något av, som bara kommer att försvinna.

Erika Josefsson/TT