Serietecknaren Ulf Lundkvist jubilerar

Ulf Lundkvist, mannen bakom seriefiguren Assar, skildrar miljöer som är på väg att försvinna. Men förebilder för hans udda figurer råder det ingen brist på.
– Tillväxten är god, man är ju själv ett original till slut, säger Lundkvist, som ställer ut på Seriegalleriet i Stockholm.

Ett surmulet par står framför en korvkiosk i skymningsljuset. En stornäst figur med änglavingar lämnar spår i snön. I Ulf Lundkvists bilder är det inte sällan någonting som skaver, en rå replik eller ett oväntat ansiktsuttryck i en synbar idyll.

Ulf Lundkvist tar upp en svart anteckningsbok ur fickan och bläddrar fram till en skiss av två sammanbitna personer på cykel. Fröet till många av hans bilder går att hitta just där, i den brevstora anteckningsboken där han rafsar ned skisser och intryck från vardagen runtomkring.

– Det kan vara väldigt enkla saker, jag såg några som var ute och cyklade häromdagen och de såg så sura ut. Man är ute och cyklar och ska ha trevligt och så är man skitsur, säger han.

”Rita en korv”

Ulf Lundkvist är kanske mest känd som mannen bakom ”Assar”. Serien om korven Assar, Razor, Bimbo och de andra figurerna i Nollberga började som ett gästspel i Dagens Nyheter och blev kvar i 22 år. Att Assar fick skepnaden av en korv döljer inget subtilt budskap.

– Jag frågade Nisse Larsson som var serieredaktör: ”Vad ska jag göra?” ”Äh, rita en korv”, svarade han. Det var så flippat så jag gjorde det. Det är ingen idé att sitta och värka fram någonting.

Även om skisserna i anteckningsboken fungerar som ett stöd för minnet är Ulf Lundkvists figurer fiktiva skapelser. Trots det har han fått frågan om han har träffat en viss person i Örnsköldsvik eller Molkom, när läsare tycker sig känna igen människor i sin närhet.

– Jag har förstått att mina figurer är arketyper. Många undrar också om inte de här originalen jag avbildar är på väg att försvinna. Man har den gamla bilden av ett original, men jag kan säga att tillväxten är god.

”Bäst när jag fnissar”

Trots det vemod som präglar de flesta av hans bilder är Ulf Lundkvist i första hand ute efter att roa.

– Det bästa är när jag själv fnissar, det blir ett slags kommunikation mellan mig och underlaget.

Utan att det är syftet fungerar flera av hans serier och målningar som historieskrivning. Han tecknar minnesbilder från uppväxtens 1960-tal och rör sig ofta i utkanten av de stora sammanhangen, bland bensinmackar och nedlagda Konsumbutiker.

– Det är mycket av det jag har gjort och gör som inte längre finns. Det finns inga telefonkiosker längre. Det är ett främmande objekt för en stor del av de generationer som lever nu.

Samma sak gäller korvkiosken i Ulf Lundkvists tappning, ett ständigt återkommande motiv. Han pekar mot en tavla på Seriegalleriets vägg.

– Den där korvkiosken, jag har alltid gjort dem på det viset, med den arkitekturen. Av en slump fick jag se en bild av korvkiosken där jag växte upp och det var så roligt för den såg ut precis så där. Det var den korvkiosken jag hade tecknat.

Den 17 juli öppnar en jubileumsutställning med nya verk av Ulf Lundkvist på Seriegalleriet i Stockholm.

Text: Erika Walukiewicz/TT