fbpx

Michael Ondaatje: ”Jag behöver ett mysterium”

Den lankesisk-kanadensiske författaren Michael Ondaatje är aktuell med boken "Lyktsken". Pressbild: Basso Cannarsa.

Han behöver ett mysterium för att vilja skriva vidare. I sin nya roman skildrar Michael Ondaatje två barn som överges under kriget. Men ”Lyktsken” är också en spionhistoria, som utforskar krigets långtgående effekter.

Det var med berättelsen om en svårt brännskadad flygare och dennes sköterska som Michael Ondaatje blev världskänd. Den engelske patienten filmatiserades och utsågs till den mest populära av alla romaner som har fått det prestigefulla brittiska Bookerpriset.

Själv minns Ondaatje att det började med en undran över vem den där patienten var som plötsligt dök upp i hans fantasi.

– Det är alltid nyfikenheten som leder mig in i boken. Alla mina böcker är arkeologiska, snarare än att de har ett stort tema. Jag vill lära känna folk som den engelska patienten och iaktta dem – då upptäcker jag saker om mig själv under tiden, säger Michael Ondaatje på besök i Stockholm.

Även hans nya bok Lyktsken (Natur & Kultur) drivs framåt av ett mysterium och utspelas också i samband med andra världskriget. Romanen handlar om syskonen Rachel och Nathaniel, vars föräldrar plötsligt reser bort och lämnar barnen ensamma. Men något i mamman och pappans berättelse stämmer inte. Vart tar de egentligen vägen?

– Jag ville se vad Nathaniels och Rachels respons skulle bli på den radikala övergivenheten. Men enbart en berättelse om de här barnen skulle inte intressera mig. Jag behöver ett äventyr, förklarar Ondaatje.

Han har skildrat ensamma barn tidigare: i romanen Kattens bord (Natur & Kultur) måste en elvaårig pojke ta sig från Colombo i Sri Lanka till England på en tre veckor lång båtfärd. Resan är självupplevd. Men Michael Ondaatje minns inte att han kände sig övergiven.

– Det kändes som att jag var bland vänner. Jag är lite konstig på det sättet kanske, säger han utan att gräva allt för djupt i minnet: när det handlar om honom själv blir författaren kortfattad.

Men han bjuder ändå på minnet av sin barndoms första möte med London, den stad som han nu för första gången skriver om.

– Jag var en pojke från Sri Lanka som aldrig hade burit ett par strumpor eller en slips, så att komma till London var rätt svårt. Jag var tvungen att lösa koderna på två, tre veckor, innan jag skulle börja skolan. Jag var tvungen att anpassa mig snabbt, och skolan var full av regler och labyrinter.

Michael Ondaatje skildrar Londons skuggsidor, med mörka kanaler och restauranger där arbetarklass och invandrare sliter som diskare. Lyktsken befolkas överhuvud taget av en brokig skara. Nathaniel och Rachel vaktas av den inte så lämplige ”Nattfjärilen”. Snart fylls också huset med andra tvivelaktiga personligheter, bland annat Pilen, som bedriver skumma affärer på Londons kanaler.

– När Pilen och Nattfjärilen dök upp blev det som en ny familj, och Nathaniels gamla familj ersattes av en som var mer intressant. Det var då det blev roligt att skriva.

I vuxen ålder börjar Nathaniel söka efter ledtrådar till mammans öde, och upptäcker att hon hade ett specialuppdrag under kriget. Michael Ondaatje låter här, precis som så ofta, perspektiven skifta. Det är till och med en av hans programförklaringar, han citerar en rad av författaren John Berger som han brukar nämna:

”Aldrig mer ska en enda berättelse berättas som att det är den enda.” Det är politiskt, för det finns inte bara ett svar. Alla har olika synvinklar. Det här är inte en monolog om vad som är rätt eller fel.

Michael Ondaatje dömer inte heller mamman, Rose. Hon är bokens hjärta, anser han, och gör vad hon måste göra – och vad många män gjorde.

– Poängen är att många kvinnor var aktiva i kriget, i tusentals olika positioner. Och när kriget var slut förlorade de sina jobb, säger han och pekar på att freden också hade många problematiska sidor.

Hos Ondaatje är tiden efter kriget en period av stark censur, då många försöker dölja sina illdåd. Egentligen begår alla sidor moraliskt tvivelaktiga handlingar, visar han i sin bok.

– Att avsluta ett krig är inte så lätt som man tror.

Text: Elin Swedenmark/TT

Fakta om Michael Ondaatje

Född: 1943 i Sri Lanka.
Bor: I Toronto.
Familj: ”Jag vill inte prata om dem, de har sina egna liv. Men min fru är författare hon också, Linda Spalding.”
Bakgrund: Gick i skola i England och flyttade 1962 till Toronto, Kanada. Han har skrivit bland andra ”Skepnad av ett lejon” (1988), ”Den engelske patienten” (1993) , ”Resan hem” (1994) och ”Anils skugga”. Han har vunnit en rad priser, bland annat ”Det gyllene Man Booker-priset” där de fem senaste decenniernas bästa bok utsågs. Han gav länge ut den litterära tidskriften Brick tillsammans med sin hustru.
Läser gärna: ”Nu läser jag böcker som har hamnat i skymundan. ’A month in the country’ av JL Caar är en av mina favoritböcker. Jag försöker hitta böcker som inte har blivit så kända.”

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email
Dela på print
TT

TT

Om du frågar någon vem som är Sveriges mest trovärdiga nyhetsförmedlare är chansen stor att svaret blir "TT". Sedan 1921 har vi varit en oberoende aktör i Mediesverige med mottot snabbt, korrekt och trovärdigt. Vi gör andra bättre. Så presenterar sig TT på sin hemsida. Boktugg samarbetar med dem för att få tillgång till fler spännande nyheter och reportage än vi själva hinner med.

tt@boktugg.se

Stäng meny