Författarna bland årets Sommarpratare i P1

Boktugg listar författarna bland 2016 års Sommarpratare och spekulerar kring vilka som skulle kunna tänkas följa upp med en biografi. 

Årets sommarvärdar i P1 presenterades i veckan som gick och i den samlade skaran återfinns en rad författare. Mätt med finkulturell måttstock är det definitivt inga små namn på listan – flertalet är kritikerrosade Augustprisvinnare, sitter i Svenska Akademien eller har på annat vis lämnat så djupa avtryck i det svenska kulturlivet att de får vara med ändå, t ex Alexander Bard som dessutom redan gjort ett mer eller mindre omsusat sommarprogram 2002 på temat ecstacy.

Att bli dubbad till sommarpratare bär något av heder över sig. Bara uttrycket Sommar i P1 drar tankarna till ljumma vindar, ryggläge i någon bekväm utomhusmöbel och ett öppet fönster som släpper ut radions ljud samtidigt som gardinerna fladdrar och en eller annan sjöfågel ger hals över vyerna. Och det ger inte mindre tyngd åt äran att Tage Danielsson var en av upphovsmakarna till programidén vid starten 1959.

I årets upplaga av klassikerprogrammet har följande författare – som här presenteras utan inbördes ordning – utsetts till att få berätta något väl valt:

25/6 David Lagercrantz, författare som Augustprisnominerades 2012 för Jag är Zlatan.

29/7 Stina Stoor, författare som Augustprisnominerades 2015 för novellsamlingen Bli som folk.

20/8 Klas Östergren, författare och medlem av Svenska Akademien.

3/7 Tom Malmquist, författare och poet.

13/7 Maj Sjöwall, författare.

12/8 Maja Hagerman, författare och Augustprisvinnare 1996 för Spåren av kungens män.

14/8 Kerstin Ekman, författare och medlem av Svenska Akademien. Dubbel Augustprisvinnare: 1993 för Händelser vid vatten och 2003 för Skraplotter.

8/8 Alexander Bard, författare och bl a artist, politiker och filosof. Sommarpratade 2002.

17/7 Marit Paulsen, författare och politiker. Sommarpratade 1995.

Att vara sommarpratare har som fenomen en viss uppmärksamhetsmagnetism och man kan förvänta sig att åtminstone någon eller några från listan kommer att väcka publikens och/eller sitt eget intresse för att bidra med fler historier ur sitt liv efter 2016 års säsong. Klas Östergren som sommarpratade redan för tio år sen utkom till exempel året efter med Östergren om Östergren – ett nedskrivet samtal med Stephen Farran-Lee om sitt eget författarskap.

Så vilka tror vi kommer att ge oss mer efter sitt sommarprogram? Boktugg listar några förslag och motiveringar:

1. Novellen är på uppsving. Stina Stoor nominerades förra året till Augustpriset för sin novellsamling Bli som folk och novellen som sådan fick en egen dag tilldelad sig under urpremiären av Novellfesten i september. Att som Stina skriva i en form som länge legat i den klassiska romanens skugga kräver mod och övertygelse, att göra det bra en stor begåvning. Stina Stoor har samiskt blod i ådrorna, en folkgrupp som fått kämpa för sina rättigheter i den stora massan som utgör Sverige. De paralleller som skulle kunna dras med Stinas författarskap går bara att spekulera i, men inte minst vore hennes bakgrund och vad som gjort henne till den författare hon är något intressant att få ta del av.

2. Det känns som att David Lagerkrantz har ett väldigt bra utgångsläge för att berätta mera om just sig själv. Efter två böcker om allmänt heta svenskintressen – Zlatan och Milleniumböckerna – torde han ha mycket av intresse att förtälja. En superstjärna och en av svensk litteraturs större never ending intrigstory gör Lagercrantz till lågoddskandidat ur publiksynpunkt. Med de sammanhang han bör han befunnit sig i, kan man misstänka att han sitter på en eller annan hemlighet. Eller åtminstone skulle vilja ta tillfället i akt att ge sin egen personlig syn på saker och ting.

3. Maj Sjöwall var generationer före dagens deckardrottningar och mördartanter men hennes – och dåvarande partnern Per Wahlöös – mordgåtor lever tidlöst vidare bland nyproducerade brottsromaner. I vår slit och släng värld av otålig förnyelse måste det ändå få ses som ganska unikt att kunna skapa något som får fortsätta existera på det viset. Bara det att Maj Sjöwall i sann Tarantino-anda ofta gjorde små cameo-roller i de äldre filmerna där Beck spelades av Gösta Ekman gör det hela ännu mer finurligt. Att få kika in i huvudet på Maj Sjöwall vore en fantastisk motvikt till dagsfärska artiklar i allsköns media om dagens deckarförfattare.

4. Tom Malmquist. Det handlar inte om att grotta ner sig i andra människors olycka eller sorg, det handlar om att ta del av livsberättelser som vågar visa livet även när det är fult, rått och gör alldeles för ont. Tom Malmquist har den styrkan och livsnärvaron som krävs i det han gör när han berättar för människor. Både som poet och författare vågar han inventera tabun och verklighet som är glada tillrop på facebooks raka motsats, vilket egentligen räcker som motivering för uppförandet av en biografi om honom.

Och vad som verkligen blir? Det återstår att se. Tills dess kan man bara trycka ner midsommarkransen på hjässan och säga: Glad sommar.

Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio