Emma Gloria och de levande varslarna

"När jag föddes ville mamma att jag skulle heta Emma (med fötterna på jorden) medan pappa som är filosofiedoktor och tycker om krångliga ord absolut ville att jag skulle heta Gloria. Därför fick jag heta Emma Gloria så båda skulle vara nöjda, fast pappa flyttade ändå bort till slut." Emma Gloria Mustelin och hennes storebror Viggen stannar hemma när deras mamma reser bort. Till Rom, med Stora Skägget, om det nu är dit hon åker... I skolan finns ärkeänglarna som vill skapa en vackrare värld genom att hjälpa dem som är fula, illaluktande, konstiga och tror att de är något. Men mitt i Emmas skolvardag finns övernaturliga krafter och de Levande Varslarna som är oberoende och opålitliga vistas och virvlar omkring i Storarummet. Överallt finns hål och sprickor, speglar eller dörrar som leder till den andra sidan. Emma Gloria kan gå över gränsen till den andra verkligheten, där hennes bästa vän Cecilia bor och där den iskalla Kalamara råder med sin varulvsflock. Men från och med nu är gränserna obevakade. "Jag hör hur det droppar blod ur kranarna i köket och i badrummet, det droppar och sväller och rinner ut över golvet, blodet breder ut sig över tamburmattan och det grymma skrattet är på väg mot mig. Kalamara stiger ut ur garderoben." En kapitelbok så andlöst spännande att den talar direkt till 10-15 åringarna, men så välskriven och psykologiskt suggestiv att den lika väl kan läsas av vuxna. Illustrerad med vinjetter av Christel Rönns. Emma Gloria och de Levande Varslarna nominerades till Finlandia Junior-priset år 2006 och belönades av Svenska Litteratursällskapet i Finland 2007.