Jag har inte gjort något ont

I en monter på Kalmar slott ligger ett handfängsel som det sägs att den så kallade «Lifven» en gång burit. Barnen i Lönneberga kunde ibland, under förra hälften av 1900-talet, på ett skämtsamt sätt, hotas med «Lifven» när de busat. Knappast för att Lifven i sig ansetts skräckinjagande. Snarare för att han varit en gäckande brottsling som strukit omkring i traktens skogar. Lönneberga var förvisso «Lifvens» hemvist men under en tioårsperiod runt 1850 begick «stortjuven» Samuel Johan Lif stölder i stora delar av Småland och södra Östergötland. Någon brist på brottslingar rådde knappast i de trakter där han opererade, men det är bara «Lifvens» minne som levt vidare. Varför? I biografin «Jag har inte gjort något ont» söker Anna Grönborg besvara just denna fråga. Sägnerna finns där men tonvikten i boken ligger på en kronologisk genomgång av detta livsöde så långt källorna medger. Genom bland annat rättegångsprotokoll och tidningstexter skildras Samuel Johan Lif mot bakgrund av den tid han levde i. Även genom de människor som befann sig i hans närhet belyses vem han var och vad som utmärkte honom bland 1800-talets småländska brottslingar.