Viveka Enander debuterar med Bestjärnade bekännelser

Forskare blir poet

Den 6 november 2021 öppnades en lucka i mitt huvud. Ur den trillade dikter om rymden ut. Det fortsatte varje natt fram till den 31 januari 2022. Då skickade jag in manus till min första diktsamling till ett antal förlag. Det refuserades. Och accepterades. Men viktigast av allt: jag blev bestjärnad …

Mitt huvud är havande med 

stjärnor

Min hud är bestjärnad, akta dig

för att röra den

Kometen kommer

Snart

Jag har jag arbetat med – eller snarare mot – mäns våld mot kvinnor i hela mitt vuxna liv, bland annat har jag forskat om våldsutsatta kvinnors uppbrottsprocesser och om dödligt våld i nära relationer. Både dessa teman återspeglas också i debutdiktsamlingen. Jag har alltså skrivit ett antal fackböcker och forskningsartiklar förr. Men dikterna kom från en för mig okänd plats. Resultatet blev Bestjärnade bekännelser, skriven i ett bestjärnat tillstånd, bland kometer och planeter, månfarare och kosmiska signaler…

I förlagets författarpresentation står, lite kaxigt, att fler diktsamlingar är att vänta. Diktsamling nr 2 var nämligen redan skriven när nr 1 kom ut. Mitt mål är att nästa gång ges ut på ett traditionellt förlag (ej hybrid), det fina samarbetet med Ekström & Garay till trots. Men nio refuseringar senare känner man ju sig lätt stukad …

En tröst är dock att den nyss anlitade (och för mig anonyme) lektören skrev att mitt sorgligen refuserade manus var ”formmässigt fulländat”, eftersom jag behärskade den enbart synbarligen lätta haukiformen till fullo: ”Inte en stavelse fel, inte ett enda skorrande tonfall”. Jag kan tydligen också, enligt lektören, skriva vackert: ”Många rader är lyrisk sköna, på ett sätt som tvingar mig som läsare att stanna upp och läsa om och om igen, bara för att de är så laddade med innehåll och så vackra, så fängslande.” Men det var också det problem hen såg: att det var för vackert, för helt och avslutat. Så nu ska jag slå sönder lite! Whish me luck!