Sådan herre, sådan hund – en studie över faktorer som påverkar människor i valet av hundras

Forskningen kring djurs sociala och psykologiska betydelse har i det närmaste varit obefintlig. Inriktningen har varit ensidigt biologisk. Ingemar Norling har i en undersökning ”Människans bästa vän” (1981) visat att hunden dels tillfredsställer viktiga psykiska, sociala och fysiska behov hos stora grupper människor, dels fungerar som en viktig förmedlare och kontakt med andra människor och med naturen. Ingemar Norling redogjorde även för orsaker till varför man skaffar viss hundras. Undersökningen var dock väldigt grov och tog ej hänsyn till variabler som ägarens ålder och kön, familjesammansättning, boendeförhållanden, tänkt användningsområde med mera. Då oss veterligen ingen mer ingående undersökning har gjorts om varför man skaffar en viss hundras, tyckte vi att detta verkade vara ett intressant område. Svenska Kennelklubben, riksorganisationen för hundägare, tyckte också att ämnet verkade intressant och lovade att ställa upp med material. Vi beslöt oss för att göra en enkätundersökning och skickade enkäter till 500 nyblivna valpägare. Med utgångspunkt från det material vi har fått in har vi kunnat bekräfta vår hypotes, att ålder och kön på den blivande hundägaren tillsammans med eventuellt tidigare hundinnehav, uppväxt med hund, familjesammansättning, boendemiljö, vänner och bekantas (etc) hundinnehav, vad man tidigare läst och hört om hundar och hundraser, tänkt användningsområde (till exempel jakt) påverkar människor till att köpa en ras ur en viss grupp och/eller av en viss storlek. Slumpen avgör dock vilken ras man till slut väljer. Man kan dock tänka sig att även andra faktorer, än de vi testat, har påverkat valet av hundras, till exempel inkomst, utbildning etcetera, vilket vore intressant att ta reda på i en ny undersökning.