Författaren Sven Lindqvist är död

Författaren Sven Lindqvist har avlidit. Med böcker som ”Utrota varenda jävel” räknas han som en av de viktigaste författarna i modern svensk litteratur. Han blev 87 år.
– Han lanserade en ny litteraturform, säger författaren Stefan Jonsson.

Lindqvist gick bort efter en längre tids sjukdom, skriver Dagens Nyheter, där han i många år varit medarbetare på kultursidorna.

Sedan 1950-talet har Lindqvist skrivit ett 30-tal böcker i många genrer, mestadels reseberättelser, reportage och dokumentär prosa.

Mest känd är han kanske för sin Utrota varenda jävel från 1992, där han gjorde upp med den västerländska rasismen. Boken skakade om Sverige med sin skildring av kolonisatörernas sadism och brutalitet i Kongo. Framställningen av nazismens judeutrotning som ett i raden av västerländska folkmord genom tiderna skapade enorm debatt och boken översattes till en lång rad språk.

Utrota varenda jävel, liksom flera andra av Lindqvists verk skrevs utifrån hans vilja att förena liv och verklighet med dikt.

– Han lanserade en ny litteraturform med ett sanningsanspråk som kunde nås på konstnärlig väg för att tala om det svåraste och det värsta, som var västvärldens förbrytelser mot den övriga världen och människans förmåga till ondska, säger kritikern och författaren Stefan Jonsson till TT.

Tvärlitteratur är ett begrepp som har föreslagits för att omfatta Sven Lindqvists författarskap. ”Sanningskonst” tyckte han själv, och det blev också titeln på den samtalsbok som Stefan Jonsson skrev med och om Sven Lindqvist.

Genom sina många resor mötte Sven Lindqvist tidigt världens orättvisor, vilket fick stor betydelse för hans författarskap, tror Stefan Jonsson.

– Jag tror att konfrontationen med nöden i Kina under tidigt 1960-tal men också i Grekland under sent 1950-tal hade en avgörande betydelse för honom. Han reste och såg detta själv mycket tidigt och som mycket ung. Han ansåg att litteraturen måste handla om det här, annars var den inte så meningsfull.

Jonsson håller fram Utrota varenda jävel och 1967 års Myten om Wu Tao-tzu som Lindqvists viktigaste verk.

– Men också Gräv där du står som man inte får glömma. Sedan finns det också ofantligt mycket mer. Det är en kvalitetsnivå i detta författarskap som är enastående. Han var en av de strängaste skribenterna, både mot sig själv och mot andra. Hans ribba låg väldigt högt.

TT: Hur lever hans arv vidare?
– Han har många efterföljare och är väldigt saknad. Unga generationer läser hans böcker, på universiteten undervisar man om dem. Nya generationer kommer till de här böckerna hela tiden, i synnerhet nu när världsläget är så mörkt.

Daniel Sandström, litterär chef på Bonnier, kallar Sven Lindqvist en av 1900-talets stora.

”Han förnyade och moderniserade sakprosan, gjorde den essäistisk, personlig och litterär, saker som vi i dag tar för givna. Samtidigt öppnade han dörrarna i folkhemmet till en större värld, till Kina och Afrika, och förklarade de globala sammanhangen långt innan globaliseringen var ett känt faktum”, säger han i ett mejl till TT.

Samtidigt var Lindqvist kontroversiell. Kritiker har vänt sig mot hans bild av västerlandets rasism och koloniala arv.

”Han tvingade sina läsare att göra upp med en idealiserad och västerländskt förljugen bild av historien, sådant gör alltid ont. De flesta vill inte höra om välstånd som bygger på folkmord, men Sven Lindqvist visste allt för väl att vinnaren skrev historien”, säger Daniel Sandström.

Sättet att skriva följde med Lindqvist under hela hans författarskap.

– Förhållandet mellan tanke och konst var viktigt redan i min första bok, ”Ett förslag”, där förslaget gick ut på att inte se romanen som den enda prosakonsten. Själv ville jag dra en lans för essän som den kraftfullaste konstarten, där det mesta var ogjort, sade han till TT i januari i fjol.

När Sanningskonst gavs ut levde Lindqvist sedan många år med Parkinsons sjukdom, men han ville inte se boken som ett testamente.

– Jag har inte krupit ner i kistan ännu, jag ser den inte som mitt sista ord, sade han till TT då.

Text: Erika Josefsson, Björn Berglund, Elin Swedenmark/TT

Fakta om Sven Lindqvist

Föddes 28 mars 1932. Uppvuxen strax söder om Stockholm. Gick på Södra Latins läroverk med bland andra Tomas Tranströmer som förblev en nära vän. Studerade litteraturvetenskap och skrev en avhandling om essäisten och aforistikern Vilhelm Ekelund.

Debuterade 1955 med Ett förslag och har därefter givit ut mer än 30 böcker. De flesta böcker är en blandning mellan det starkt självbiografiska och subjektiva reportaget, lyrik, dokumentär och vetenskap. Bodde på 1960-talet tillsammans med dåvarande hustrun Cecilia Lindqvist i Kina och Grekland. Gjorde omfattande resor i Asien och Latinamerika. Gav 2005 ut en bok om aboriginerna i Australien, Terra Nullius – en resa genom ingens land.

Sagt om Sven Lindqvist

Stefan Jonsson om Lindqvists drivkraft:
”Sven växte upp i en tid då de unga intellektuella fostrades och inövade sig i en anda av att ta ansvar för återuppbyggnaden av världen. Det var efterkrigstid och det fanns konkreta bidrag att göra, det gav ett självförtroende men också ett anspråk.”

Daniel Sandström om Sven Lindqvists storhet:
”Han kunde skriva om det djupt personliga, men i lika hög grad om de stora historiska sammanhangen. ’Gräv där du står’ är ett klassiskt citat, som inbegriper både personen och världen.”
”Utrota varenda jävel var en viktig bok bland många viktiga böcker, som tog frågan om det koloniala arvet och skulden och gjorde den till en modern fråga, omöjlig att ignorera för oss i dag. Klarsynt och osentimentalt, och uppfordrande. Boken blev också en stor internationell framgång, han var verkligen i dialog med tiden.”

Olle Svenning i Aftonbladet:
”Trots denna självkontroll kunde han skriva böcker som ’En älskares dagbok’, som lämnade ut både honom och den kvinna han levde med. Också kärlekslivet kunde bli till dokumentär, till en utvecklingsroman där den unge Sven talade med den äldre Lindqvist.”

Daniel Sjölin i Expressen:
”Han hade hela tiden benet mellan estetiken och journalistiken. Han var en resenär som tillhörde en sorts ny variant av reseskildrare, en resenär som har boken med sig hela tiden och genom litteraturen.”