Augustnominerade poeten Iman Mohammed vill få allt att höra ihop

Augustnominerade Iman Mohammed har fått recensenter att börja gråta. I sin poesi lägger hon våldet ovanpå tryggheten, det vackra på det vardagliga. Krig och krypskyttar men också kaprifol och dillchips.

Bara efter några sidor ställer hon en uppfordrande fråga direkt till läsaren: ”vågar du gå ut i det här mörkret med din raka rygg”?

Frågan har fått en egen sida och på så sätt ännu mer tyngd. Varken nu eller senare vill Iman Mohammed komma med något slags tolkningsfacit men för henne själv handlar ”mörkret” om tillvaron som sådan. Hur mycket orkar vi ta in och se innan vi får nog och vänder bort blicken?

– Det kablas ut bilder på unga människor som mördas i Iran, samtidigt som den svenska regeringen inte fäller en kommentar, samtidigt som man testar julmust i tv, samtidigt som någon går med sina barn till skolan. Förstår du? Allt sker samtidigt, det är det som jag försöker undersöka i mitt skrivande, säger hon.

– Den här dubbelexponeringen handlar också om vad som sker i vår tid.

Efter Gulfkriget

Iman Mohammed föddes i Bagdad 1987 och flydde till Sverige tillsammans med sin familj i efterdyningarna av Gulfkriget. Då var hon sju år. Sin uppmärksammade debutdiktsamling ”Bakom trädet ryggar” skrev hon ”utifrån krigets plats” medan den Augustnominerade Minnen av infraröd i stället utgår från ett diktjag som kan sägas befinna sig i trygghet.

Men båda diktsamlingarna pendlar mellan ett då och ett nu, mellan krig och det vardagliga. Debutsamlingen rymmer våld men också det intima, familjeliv och mat. Från ett kök mitt i natten drabbas det brödskärande diktjaget, på ostadiga fötter, av den allmängiltiga insikten som Iman Mohammed under intervjun sammanfattar med kommentaren: ”herre gud, vi lever på ett klot som svävar i ett svart hav”.

– Jag började tidigt tänka på bilden av krig: hur göra så att läsaren uppehåller sig längre vid vissa partier i stället för att hasta fram, just av respekt för det som äger rum? Jag använder drömmens och minnets logik. Jag vill inte skriva på ett sätt som skapar ännu mer våld, jag vill inte göra bilden av krig till något kitschartat, förklarar hon.

Tonårsångest i en galleria

Hur trygg är då tryggheten? Även i ”Minnet av infraröd” finns ”missiler döpta efter mormödrar” men också tonårsångest i en galleria.

Ord som ”dubbelexponering” och ”samtidigt” återkommer när hon berättar om sin poesi. Hon låter sig inspireras av fotografers och filmares arbetssätt. En bild läggs på en annan och det mångtydiga finns redan i titeln. Det infraröda kan referera till sådant som värmelampor, jakt eller krig.

– Det är också oerhört vackert. Det infraröda bebos av nästan alla färger, där finns skönheten som jag också är så intresserad av, säger hon på telefon från hemmet i Malmö.

Iman Mohammeds väg till poesin gick via konsten. När hon jobbade på konsthallen Magasin III i Stockholm blev hon inspirerad av utställningarna och började skriva på baksidan av en utskrift av sitt arbetsschema. Hon studerade konstvetenskap, litteraturvetenskap och hittade till Gunnar Ekelöfs lyrik.

– Jag minns att jag fastnade mycket för hans sätt att jobba med det sinnliga. Han skrev väldigt vackert men där fanns också något hårt i det han försökte uttrycka. Han fick mig att se olika saker, både det vackra och det hårda, obehagliga.

Trycktes gradvis undan

Hennes modersmål arabiskan trycktes gradvis undan av svenskan som hon snart kom att behärska mycket bättre. I diktsamlingen skildras ett slags kortslutning i hjärnan när diktjaget försöker klamra sig fast vid modersmålet och rätta sig själv. I dag känner hon djup sorg över att modersmålsundervisningen drogs in under uppväxten i Gnesta och över att inte längre kunna skriva och läsa så väl på arabiska.

– Det ger mig lite panik ibland. Men vi talade arabiska hemma och det är jag så tacksam över. Jag blir lamslagen bara av tanken på att det finns politiker som vill ta bort modersmålsundervisningen. Olika språk är en del av det som bygger upp en människa.

Augustnomineringen då, vad betyder den?

– Oavsett vad som händer är jag oerhört glad bara över att vara nominerad. Förhoppningsvis når mina dikter fler läsare och det betyder jättemycket.

Årets Augustpristagare presenteras 28 november.

Text: Erika Josefsson/TT