Söndagstuggare: Bim Wikström om att steget mellan korsord och deckare inte är så långt

Korsordsmakaren Bim Wikström släpper sin första spänningsroman och ser likheter mellan de båda skapandeformerna.

I närmare femton år har jag konstruerat och levererat korsord till olika vecko- och korsordstidningar. Någon kanske tycker det låter som ett inrutat liv, men jag skulle säga: Tvärtom. Själva flätandet av orden, att alltså fylla rutsystemet med ord som går kors och tvärs, är en del av konstruktionen. Det handlar mycket om att backa, sudda och prova något annat ord som till slut gör att jag får ihop hela krysset, oftast längst ner i högra hörnet. Under den processen har jag slagit upp ord, läst om spännande företeelser, personer och platser och ofta lärt mig något helt nytt. Sedan är det dags att skapa nycklar, alltså de små ledtrådarna som ska leda korsordslösaren rätt så att de kan komma på vilket ord de ska skriva in … eller? Där var jag inte riktigt sanningsenlig. För vad vi korsordskonstruktörer sysslar med är att försöka leda lösarna FEL! I ett riktigt bra korsord (och jag kan säga att det finns de som är så mycket vassare än jag i det här skrået) ska varenda nyckel vara som en liten gåta att klura på och försöka se logiken i.

När jag nu skrev min första spänningsroman och fick den antagen på förlag, sa min förläggare att han kunde se sambandet mellan att konstruera korsord och skriva en deckarintrig. Jag höll med, ville vara artig och trevlig så där i början på en ny kontakt. Men jag började fundera på hur han tänkte och insåg att likheterna absolut finns där. Det handlar i båda fallen om att lägga dimridåer, att avslöja lagom mycket och vilseleda utan att tappa bort logiken. Och i slutänden naturligtvis att få pusslet att gå ihop.

Att i ett korsord klumpa ihop alltför många udda ord, namnen på små sjöar i det inre av Mongoliet och mellannamnet på en sedan länge död lokalpolitiker i Ohio, är lika oförskämt som att, när bara åtta sidor av deckaren återstår, plötsligt presentera en person som visar sig vara mördaren.

Den som läser en deckare använder sin fantasi till att måla upp bilder medan man skannar texten eller låter den flöda in via hörlurar. Likaså gör korsordslösaren som läser nyckeln ALARM. Genast föreställer man sig hur brandlarmet ljuder och för sitt inre ser man människor rusa ut ur en byggnad. Då är det inte så konstigt att man har svårt att hitta det ord på fyra bokstäver som börjar med två tomma rutor och slutar med EN. Hallå, SIREN har fem bokstäver, här har konstruktören klantat sig! Att det i själva verket handlade om en AL-ARM och att svaret var GREN kan många gånger ligga lika långt bort som att det var polisen som var mördaren i deckaren.

Alltmer av min tid upptas av skönlitterärt skrivande men korsorden släpper jag inte så länge jag har mina uppdrag kvar. Att göra research, leka med ord, vrida och vända på hur något ska presenteras för att leda tankarna åt ena eller andra hållet, är något som jag sysslar med oavsett om det är ett korsord eller ett deckarmanus som jag har på min skärm.

Jag hoppas att mina lösare, likväl som mina läsare, tycker om en välavvägd katt och råtta-lek.

Om gästbloggaren

Bim Wikström arbetar som författare, extern redaktör och korsordskonstruktör. Efter att bland annat ha skrivit läromedel, noveller, sångtexter och libretton har hon nu skrivit sin första spänningsroman, Dissonans på Southside Stories. Det är första delen i en serie om journalisten Marita Ek. Sina korsord har hon främst i Hemmets Veckotidning (Bims bästa).