När jag var liten drömde jag om att bli konstnär, författare eller möjligtvis clown. Min lillebror ville bli polis eller noshörning, men det är en helt annan historia.
2012 kom jag ut med min första bok: Photoshop-recept. Drömmen hade på sätt och vis uppfyllts. Jag fick lära andra människor bildbehandling. Ligga på deras skrivbord medan de drog i reglage på datorskärmen. Tänk, så fantastiskt.
Men egentligen var det en halv dröm som hade gått i uppfyllelse. Photoshop-recept var facklitteratur, jag ville skriva fiktion. Hitta på grejer och bjuda in läsaren till fängslande världar. Låta dem möta märkliga människor. Få dem att känna en massa känslor.
I Arkiv för upphittade anteckningar får du ta del av sex skräcknoveller (rättelse: upphittade anteckningar). Och du, akta dig för mannen på trehjuling …
Någonstans i någon tid står en jänta vid ett stigskäl. Hon tar stigen åt vänster och gömmer sig. Ett paket anländer till en tobaksbutik. Avsändaren är View-master master. En kvinna lägger 67 post-it-lappar i en byrålåda och känner på ett stubb i mungipan. Något gräver hål och gångar under skogens tak och en pojke tar med en yrvaken tax på en kissrunda. I en husvagn utan hjul lyser lampans sken ut i natten. Det knarrar och knäcker runt knuten. Det är inte mannen på trehjuling som låter. Inte denna gång.
Om dessa händelser läser du när du träder in i arkivet för upphittade anteckningar. Det är anteckningar som handlar om livet. Om det verkligen vanliga och sannerligen verkliga. Men även om det synnerligen ovanliga, fast utan tvivel också sanna. Anteckningarna belyser det relativt ljusa, men även det mycket mörka. Det som kallas skräck.
