Mia Kankimäki på resa genom livskris – i starka kvinnors spår

Danska Karen Blixen (foto: Robert Goldberg) drev en kaffeplantage i Kenya innan hon sadlade om till författare och bland annat skrev storsäljaren "Den afrikanska farmen". Karen och de andra historiska kvinnorna visade Mia Kankimäki att det går att återuppfinna sig själv och bli upptäcktsresande vid 40 eller författare vid 46. Pressbild: Elsa Kallonen.

Hur ska en medelålders, ogift kvinna hitta mening i tillvaron? I stället för att anlita en livscoach vände sig författaren Mia Kankimäki till historiska kvinnor som Karen Blixen och Nellie Bly för att få svar.

För tio år sedan sade Mia Kankimäki upp sig från jobbet på ett bokförlag, sålde lägenheten och flyttade in på vinden hos sina föräldrar. Hon närmade sig 40, var singel och grubblade över vad hon skulle göra med sitt liv. I gryningstimmarna var oron som mest påtaglig.

Det var under dessa nätter som hon bestämde sig för att rikta tankarna åt ett annat håll. Och så har det fortsatt.

– Jag började tänka på historiska kvinnliga förebilder när jag vaknade där vid tre – fyra-tiden på natten. Jag tror att det började med Frida Kahlo, hur hon trots sjukdom klarade av att skapa stor konst. Hon och de andra kvinnorna gav mig kraft – kan de så kan jag, säger hon.

Genom djungeln i korsett

Nattkvinnorna, som Mia Kankimäki kallar dem, lämnade henne ingen ro. Hon behövde komma närmare dem, se det de hade sett. I boken ”Kvinnor jag tänker på om natten” tar hon rygg på tio historiska kvinnor, hon reser till Kenya och Tanzania i Karen Blixens fotspår, följer journalisten Nellie Bly runt jorden och lär känna 1800-talspoeten Ema Saikos Japan.

– En av de stora frågorna för mig under den här perioden var: Hur lever man ett meningsfullt liv som kvinna över 40, utan barn och familj? De här kvinnorna visade mig att det finns många olika sätt att leva ett meningsfullt liv.

För upptäcktsresandena Mary Kingsley och Isabella Bird fick livet mening när de som medelålders ogifta kvinnor vågade trotsa konventionen i 1800-talets Storbritannien och resa till Västafrika och Asien på egen hand. Vissa eftergifter fick de dock göra i anständighetens namn, det var fortfarande otänkbart att vandra genom djungeln och korsa floder utan långkjol och korsett.

– Det började med att jag hittade några fotografier som gjorde mig väldigt nyfiken. Jag kunde bara inte förstå att de här propra kvinnorna i uppsatt hår och små hattar hade rest över hela världen.

I ”Kvinnor jag tänker på om natten” får vi veta vad nattkvinnorna packade i sina väskor, vad de åt och hur de gick klädda. Men ett område är fortfarande höljt i dunkel för Mia Kankimäki: Hur gjorde de när de behövde gå på toaletten eller när de hade mens, omgivna av landsmän eller ursprungsbefolkning, mitt ute i ingenstans?

– Det är nästan omöjligt att hitta information om hur de skötte sin personliga hygien. Det var helt enkelt för opassande att skriva om, till och med i brev eller dagböcker.

Besviken på Karen Blixen

Nattkvinnorna tog sig an hisnande utmaningar i en tid då en ogift kvinna förväntades ägna sitt liv åt att vårda sjukliga släktingar och tvätta sina bröders underkläder. Men ju närmare Mia Kankimäki kom, desto tydligare blev det att de var långt ifrån felfria.

– Karen Blixen var den jag visste mest om när jag påbörjade min resa. Jag hade bilden av henne som en orädd, självständig kvinna. Men när jag läste hennes brev under resans gång framträdde en helt annan person – en sjuklig, oberäknelig kvinna som var totalt beroende av sin älskares nycker.

Mia Kankimäki berättar att hennes första reaktion var besvikelse, på gränsen till ilska.

– Varför har jag åkt hela vägen till Östafrika för att följa i den här kvinnas fotspår? Sedan insåg jag att de här egenskaperna gjorde det mycket lättare att relatera till henne. Hon var ingen superkvinna. Det gick upp för mig att hennes kanske största bedrift var att 46 år gammal, utblottad, från ett rum i sin mammas hus lyckas återuppfinna sig själv som författare.

När nattkvinnorna återvände från sina resor drabbades de ofta av huvudvärk, nedstämdhet och olika krämpor. Från att ha klarat av utmanande fysiska och psykiska situationer kunde de bli mer eller mindre sängliggande.

– Det måste ha varit otroligt frustrerande för dem att återvända hem. När de var ute på sina resor fick de utlopp för sin energi och intelligens på ett sätt som samhället inte tillät dem.

Mia Kankimäki hade inga svårigheter att hitta kvinnor att skriva om, problemet var snarare det motsatta – att välja bort.

– Under min research insåg jag att det finns så många kvinnor som har gjort enastående saker, som har varit mer eller mindre berömda under sin livstid men som sedan har glömts bort av historien. Jag blev helt överrumplad.

Text: Erika Walukiewicz/TT

En bok om Karen Blixen och andra starka kvinnor

Kvinnor jag tänker på om natten

Kvinnor jag tänker på om natten

Handla böcker där du är – hitta närmsta bokhandel

Fakta: Mia Kankimäki

Gör: Författare

Ålder: 49 år.

Bor: I Helsingfors.

Bakgrund: Arbetade inom förlagsbranschen i tio år innan hon sade upp sig för att bli författare. Kvinnor jag tänker på om natten är hennes andra bok.

Lästips: ”’Around the world in seventy-two days’ och ’Tio dagar på dårhus’ av Nellie Bly. Hennes texter är tidlösa, de kunde ha varit skrivna i dag.”

99 % av Boktugg är gratis att läsa. Regelbunden läsare?  Prenumerera!

TT

TT

Sveriges mest trovärdiga nyhetsförmedlare är är för många TT (Tidningarnas Telegrambyrå) som sedan 1921 varit en oberoende aktör i Mediesverige med mottot snabbt, korrekt och trovärdigt. Boktugg samarbetar med TT för att få tillgång till fler boknyheter och intervjuer än vi själva hinner med.

tt@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Relaterade nyheter

SPONSRAT INNEHÅLL

SPONSRAT INNEHÅLL