Bokmässan är som en väldigt, väldigt stor frukostbuffé

Bokmässan skulle kunna beskrivas som en väldigt, väldigt stor frukostbuffé. Det finns något för alla smaker. Och sen finns det förstås inslag på buffén som alla kan – och har – synpunkter på.

Söndag morgon och det är hög tid att sammanfatta Bokmässan. I år har jag besökt mässan främst som journalist för första gången på flera år. Jag har också försökt att uppleva mässan som besökare, att sätta mig in i hur man uppfattar den som besökare.

Så jag sitter på 29:e våningen i Gothia Towers och äter frukostbuffé och inser att Bokmässan är precis som en frukostbuffé. Men inte en sån där sparsmakad kontinental frukostbuffé med några torra brödskivor och marmelad i plastförpackningar. Inte heller som en stor hotellfrukost där det till och med finns apelsiner som ger möjlighet till färskpressad juice för dem som orkar lägga några extra minuter.

Nej, Bokmässan är en frukostbuffé extraordinär. Som att komma in i frukostmatsalen och inse att buffén står uppdukad på ändlöst långa rader av bord i en hangar stor nog att rymma åtminstone en privatjet och ett par helikoptrar.

Du tar en tallrik och börjar vandra längs den första bordsraden. Du hittar förstås de klassiska inslagen som kokta ägg, äggröra, bacon, köttbullar men kanske även gravad lax och räkor. Men ganska snart inser du att du bara hunnit tre meter in på det bord som är femtio meter långt och det finns inte bara vanliga köttbullar utan även frikadeller, kycklingbullar, laxbullar, bönbullar och varför inte chokladbollar?

Bokmässan brukar ha mellan 800 och 900 utställare. Det ger en enorm bredd och samtidigt ett helt oöverskådligt myller av utställare och författarscener. Det är högt och det är lågt. Det är förlag men också parmesanförsäljare. Ja, det finns inslag av mat på mässan utöver de olika caféerna där en pastasallad kostar betydligt mer än en pocketbok. Ännu har jag inte hittat någon som säljer tre pastasallader för 100 kronor, däremot går det att köpa tre pocketböcker för hundringen inne på denna gigantiska frukostbuffé.

Men, invänder någon, är det verkligen vettigt med en frukostbuffé där du helt omöjligt kan hinna äta eller ens smaka eller överhuvudtaget hinna se allt som finns och välja och välja bort? Det måste slängas enorma mängder mat? I det här fallet så går det hundratusentals böcker i retur efter mässan. Men dessa kommer att kunna säljas senare även nästa år, till skillnad från överblivna laxskivor.

Det fina med buffé är ju att du kan välja och välja bort. Själv gillar jag inte sill så jag bryr mig inte ens om att kolla hur många dussintals sillsorter som erbjuds. Även om jag i ärlighetens namn som journalist nu har ett ansvar att smaka på allt.

Med 800 utställare kan vi leka med tanken att vi ägnar varje utställare en minut av vår tid. Det blir 800 minuter. Då skulle vi faktiskt hinna med dem alla på knappt 14 timmar. Lägg till tid för att förflytta oss mellan montrarna och lite tid för att fylla på energi i form av mat skulle man kunna hinna se allt på två dagar på mässan. Då har vi inte lagt en enda sekund på att lyssna till något av de tusentals författarsamtal som sker på scen under fyra dagar.

En del av debatten kring den frukostbuffé som är mässan handlar om vilka rätter som ska tillåtas. Borde inte kocken i ärlighetens namn rensa upp lite? För min del kan man då gärna stryka sillbuffén men det vore ju synd om dem som gillar sill. Så en del tycker att kockarna faktiskt ska öppna för alla smaker. Oavsett om det är chilimarinerad kycklingsushi eller blodpudding.

Men var går gränsen? Ska vi tillåta mer obskyra delikatesser som surströmming eller fårhjärna? Det går ju att passera och ignorera sillbordet om det inte faller i smaken. Men om vi placerar surströmmingen på samma bord som sillen så kommer det för vissa att ha passerat en gräns.

När jag lämnar frukostbuffén efter att ha njutit av en frukostfralla med räksallad på handskalade räkor för att gå ut på mässgolvet under söndagen så är det frågan och tanken jag bär med mig. Den utmaning och fråga som mässans kockar behöver hitta svaret på inför Bokmässan 2017. Finns det en plats på frukostbuffén för surströmming eller inte?