Det här var en gång en butikskedja som hyrde ut videofilmer

Det här är en kort tankeställare. På bilden ser ni en butik som numera säljer mest godis. Det som en gång var kärnprodukten är nu mer eller mindre historia.

Igår kväll besökte jag ett köpcentrum och gick förbi en butik som öppnade där förra året. Den tillhör dock en kedja som funnits i många år – Hemmakväll som säljer godis.

Så varför är det relevant för bokbranschen? Därför att de inte alltid sålt godis.

Historien börjar 1994 i Borås. ”De glada butiksinnehavarna Per-Anders och Janne Haglund driver två butiker i Borås. De strålar samman med sina kompanjoner Hans och Roland Örtendahl samt Mats Berntsson. En trio som driver butiker i Kungälv, Stenungsund och Uddevalla. Tillsammans startar de företaget Videomix. De enskilda butikerna går nu under namnet Videomix. Företagen inom kedjan benämns även efter stad.”, skriver Hemmakväll på sin hemsida.

Kedjan växer vidare, 2008 byter den namn till Hemmakväll och 2013 är de uppe i 103 butiker. Under den här perioden har Netflix invaderat Sverige och fått med sig HBO, Viaplay och ett par andra aktörer som gör att folk snabbt och lätt kan streama filmer hemma i soffan – eller hängmattan.

Så finns det fortfarande en marknad för hyrfilmer? Jo. Men sortimentet blir allt mindre och när man går in på hemsidan och ser relaterade produkter så ger det en viss signal om att det nog inte är film som ligger i fokus:

Det som en gång var en hyrfilmskedja har nu förvandlats till en nöjeskedja som främst marknadsför sig med Sveriges bästa lösgodis. Hur gick det så?

Och framför allt eftersom detta är Boktugg – vad kan bokbranschen lära av detta? Framför allt så bör många bokhandlare vara väl medvetna om vad som hände med köpfilmerna och köpmusiken eftersom den till och med ingick i sortimentet innan marknaden för dessa dödades av Spotify och Netflix.

Vi tar förvandlingen en gång till konkret. Klickar in på Hemmakvälls hemsida och klickar på ”Erbjudanden”. Fyra olika. I tur och ordning som de visas: chips, chokladkaka, glass och slutligen film.

Å ena sidan så är det imponerande att företaget lyckats förvandla sin affärsidé från att vara experter på film till att vara experter på snacks. Å andra sidan så ser jag inte riktigt hur en bokhandlare skulle kunna förvandla sin affärsidé med samma logik. Chips eller choklad och pappersböcker fungerar mindre bra. Men det kanske finns andra ”matchande” produkter?

Mest av allt såg jag det som en påminnelse om att teknikskiften kan förändra branscher i grunden.