Den förlorade trädgården

Den förlorade trädgården
Serie Ferrara-sviten
Författare
Medverkande
Förlag Modernista
GenreUtländska berättare
FormatInbunden
SpråkSvenska
Antal sidor269
Vikt490 gr
Utgiven2017-06-22
SABHce
ISBN 9789176453896
Köp på AdlibrisKöp på BokusKöp på BookOutletSök på Bokbörsen
# Vinnare av Viareggio-priset 1962

»I all enkelhet och komplexitet en helt enastående vacker elegi över en förlorad värld.« | Peter Fröberg Idling, Tidningen Vi

»Den förlorade trädgården är som ett litterärt kalejdoskop. Hur ofta man än läst om den är det ändå aldrig samma berättelse därför att de skimrande bitarna varje gång fogar sig till andra mönster.« | Jens Christian Brandt, DN

Den förlorade trädgården utspelar sig i Giorgio Bassanis barndomsstad Ferrara före och under andra världskriget. Det är en gripande kärlekshistoria betingad av judeförföljelserna i fascismens Italien, berättad med en klarhet som gjort romanen till en av de stora italienska 1900-talsklassikerna.
När judar genom de segregerande raslagarna förbjuds att spela tennis på stadens offentliga banor bildas ett sällskap som tillåts spela på den rika familjen Finzi-Continis privata bana i deras storslagna palats. Så får bokens berättare tillträde till den udda familjen, som fascinerat honom sedan han var barn - inte minst då Micòl, familjens briljanta dotter. När han gett upp hoppet om att vinna hennes hjärta blir smärtan dubbelt ohanterlig när hon deporteras till ett tyskt koncentrationsläger tillsammans med hela sin familj.
I översättning av Elisabeth von Törne-Arfwedson och med ett nyskrivet förord av författaren Torbjörn Elensky.

GIORGIO BASSINI [1916-2000] var en italiensk romanförfattare och poet. Hans debuterade 1945 med diktsamlingen Storie dei poveri amanti e altri versi [»Berättelser om olyckliga älskande och andra dikter«]. Första romanen var Guldglasögonen [Gli occhiali d'oro, 1958]. Hans internationellt mest kända verk är romanen Den förlorade trädgården [Il giardino dei Finzi-Contini, 1962].

»Giorgio Bassani berättar så att det plågsamt smärtande bara kan anas, med en dämpad finkänslighet, med mild och melankolisk sötma.« | Kurt Aspelin, Aftonbladet