Bokrecension: Shinrin-Yoku – bli friskare & lyckligare med natur- & skogsterapi

Kan en lugn stund i skogen påverka oss som människor, och vad visar forskningen? I Shinrin-Yoku tar Qing Li oss med på en resa som både inspirerar och förklarar varför människans koppling till skogen inte bara är stark, utan också livsviktig. Dags för ett skogsbad, kanske?

Shinrin-Yoku – bli friskare & lyckligare med natur & skogsterapi
Dr Qing Li
Förlaget Mima
Översättare: Sabina Söderlund

Det finns en del böcker som lägger sig i en helt egen fåra, och som mer än något annat vill att läsaren ska få syn på sig själv i världens myller – var har vi hamnat, varför hamnade vi här och vad kan vi göra för att uppnå gudomliga insikter kring varandets kärna? Landsbygden och de stora skogsområdena blir allt glesare och folk siktar på storstaden. Ordet glesbygd är snart att betrakta som något annat, där vinden får vina i all sin ensamhet året om.

Och sanningen är att vi också allt mer sällan kommer ut i naturen och de stora skogar som en gång i tiden var vårt hem och skydd. Den förflyttning vi som folk gjort, från de små byarna till stora städer, är väl förstås ingenting vi kanske tänker på i vardagen när vi stressar från ett möte till nästa och tar lunchen mellan två inbokade telekonferenser. Eller för den delen, när vi får skynda till bilen för att vi jobbat över och nu måste vi hämta barnen innan förskolan drar ner persiennerna för dagen, och dagen så att säga är över och slut.

Det vi hade behövt genom allt detta, enligt boken Shinrin-Yoku av doktor Qing Li, är att ta ett steg åt sidan och röra oss bort ifrån innerstans värsta betongklumpar och bege oss ut i en grön park, eller om det blir läge till det, en uråldrig skog där träden står så tätt att solen bara spelar som skärvor på marken framför oss. Men så enkelt är det kanske inte att ta till sig budskapet för oss moderna människor – och bokens undertitel Bli friskare & lyckligare med natur- och skogsterapi får säkert en hel hög av den potentiella läsargruppen att rynka på näsan, och muttra det rätt bekanta mantrat av flum blir man dum, jesus så löjligt, men faktum är att det ligger en rätt solid grad av forskning bakom det som presenteras.

Studierna, som presenteras i boken och som alla har välsedda källor, gör gällande att det finns en hel del vi borde ta till oss angående skogen. Som exempel kan en långsam promenad bland träden sänka våra koncentrationer av kortisol och se till att blodtrycket sjunker under flera dagar efter vandringen i grönskan. På samma sätt kan depressioner påverkas positivt av skogen, och vår känsla av ilska mot världen förbättras efter bara ett par minuter.

I vetenskapen bakom det här möter vi inte bara svepande förklaringar, utan författaren Qing Li reder ut det mesta som skrivits i ämnet på ett enkelt och lättfattligt sätt på luftiga boksidor, där de vackra bilderna nästan är värda läsningen i sig själva. Han utgår från biofilihypotesen, som betyder att vi människor har ett biologiskt behov av samhörighet med naturen, och att naturens rytm också är vår rytm, där vi genom att öppna våra sinnen kommer närmre den miljö som var våra förfäders hem.

I den forskning som har gjorts har man bland annat mätt stressnivåer före och efter besök i skogen, när besöken görs på ett någorlunda korrekt sätt (utan mobiltelefoner och kameror och dylikt), och med gott om tid till förfogande. Men få inte dåligt samvete om du nu inte har flera timmar att sätta av – en del av forskningen vi ställs inför visar nämligen att även våra stadsparker gör gott för oss, och ibland räcker det med att vi kan se grönområdena under en samlad stund. En studie visade till och med att patienter på sjukhus återhämtade sig snabbare när de kunde se naturen utanför fönstret, i jämförelse med en grå stadsbild.

Skogen är alltså bra för oss. Det som påverkar oss är bland annat de fytoncider som träd avger som en del av sitt naturliga försvar, och oljornas doft påverkar sedan det mesta de kommer i kontakt med på olika sätt. Bland annat nämns terpenerna (en del av fytonciderna) d-limonen, alfa-pinen, beta-pinen och kamfen. Man nämner också flera studier rörande vanliga jordbakterier och deras inverkan på oss – i grund och botten handlar det om ett samspel mellan den moderna människan och dess uråldriga vän skogen, och det är faktiskt presenterat på ett nyktert och trovärdigt sätt, och känslan av att man hamnar för långt ifrån forskning och sanning infinner sig aldrig.

Allt känns rimligt även för en skeptiker som jag och kanske är det dumt att bara protestera i blindo med tanke på att alla som någon gång satt sig ner helt ensam i en lövskog en tidig sommarmorgon vet att det finns något i omgivningen som påverkar pulsen och kroppen och stämningen på fler sätt än vi inser vid första anblick.

Vad det handlar om är att möta skogens tystnad, och allt det andra som vi hittar där, och ta det till oss på ett sätt som ligger långt ifrån vår vardag (om du bor i en stad). Det är dessutom en helt gratis aktivitet, som är enkel att utföra och på resans väg får vi skogens dofter, fler antal sömntimmar, lägre stressnivå, fler NK-celler och lägre uppmätt oro i kroppen. Och ja, det är väl dumt att göra motstånd mot en företeelse som på svenska skulle benämnas skogsbad, och som sagt inte kostar en krona att genomföra. Men betyder det att vi måste tro på det, för det? Nej, så klart inte. Men åtminstone jag är övertygad efter läsningen.

Det är kanske inte så konstigt att japanerna har instiftat flera stora, certifierade terapiskogar dit människor får komma när livet hunnit ifatt dem och pulsen konstant ligger på en för hög nivå dygnet runt. Genom en bok som Shinrin-Yoku förstår vi lite mer av vad som händer med oss när vi strövar fritt och vilt med trädkronorna svajande ovanför oss, och även om vi än så länge inte begriper allt som sker med kroppen när den speglas i grönska så står det rätt klart att det inte är hittepå, eller pseudovetenskap.

Men jag kan förstås ändå redan nu höra de upprörda rösterna – tro på det där tramset?

Nå, trams är det knappast, och det enda som egentligen borde få oss att protestera är väl vårt dåliga samvete över att vi schemalagt vårt liv så hårt att vi inte alltid har tid att gå barfota genom gräset bara för att det är underbart. Shinrin-Yoku är en vacker bok, om ett vackert ämne, som jag skulle unna varenda uppjagad yrkesverksam människa.

Hör du inte löven prassla minst en gång om dagen, borde du fundera på varför.