fbpx

Klara Grede ger hopp om passion och en ny början i sin debutroman

Klara Grede. Foto: Martin Stenmark

Det vi glömde säga är en humoristisk feelgoodroman om att vägra gå vidare. Debutanten Klara Grede vill gjuta glädje och hopp hos sina läsare.

– Jag hoppas att jag skrivit en relationsroman som lämnar dig gladare än du var innan du började läsa boken. Om du känner ungefär: ”Människor är ju inte kloka men de är ändå det bästa som finns”, har jag lyckats, säger Klara Grede, som debuterar med Det vi glömde säga på Albert Bonniers Förlag.

Klara berättar om hur hon växte upp i ett stort gammalt hus på landet och hur hon började skriva historier som en del i leken och tidsfördrivet. Hon jobbade några år med teater, tv och som krönikör innan hon bestämde sig för att bli gymnasielärare i svenska. Men skrivandet har alltid följt henne.

– Jag skrev för att det var roligt, helt enkelt men också som ett sätt att hantera tillvaron och kunna styra över den, fiktivt. Och så fortsatte det.

I hennes första roman Det vi glömde säga, vars titel anspelar på allt vi inte säger för att det är för svårt och för stort att säga, får läsaren möta Ella. Hon är nyligen skild och vägrar att acceptera de förändringar som skilsmässan har fört med sig. Plötsligt är det delad vårdnad om barnen som gäller och att exmannen har skaffat en ny kvinna gör inte saken bättre. Att gå vidare är en otänkbarhet. Istället tänker Ella göra allt för att få tillbaka sin före detta man – även om det kräver en hel massa lögner och en helt ny personlighet.

Trots det vid första anblick destruktiva upplägget är boken skriven med ett stort mått humor och värme. Klara Grede förklarar att hon vill skriva med ett lätt anslag även om det svåra. En av hennes stora författarförebilder är David Nicholls, vilket också avspeglas i det egna skrivandet där kvicka dialoger varvas med längre poetiska partier.

– När jag började skriva Ellas historia kändes det som att jag pratade med henne, säger Klara. Det låter kanske som att jag är galen, det är jag nog antagligen … men när jag nu redan pratade med henne ville jag prata med läsarna också. Jag ville dra in dem i hennes värld på ett mer direkt sätt.

Det vi glömde säga

Det vi glömde säga

Det ledde till ett personligt tilltal där berättarrösten ger läsarna råd och har dem som sina förtrogna; de kan förfasas över och heja på huvudpersonen tillsammans.

– Det gjorde att det blev väldigt roligt att skriva och kändes mindre ensamt än vad det annars kan göra, där framför datorn. Det kändes som jag hade ett helt gäng av väninnor kring mig när jag skrev, och jag hoppas att också läsaren ska känna sig som en del av en kamratskap.

Författaren hymlar inte med att hon har mycket gemensamt med sin huvudkaraktär Ella.

– Jag tänker på Ella som min tvillingsjäl, vi förstår varandra oerhört bra, berättar Klara. Vi kör bil lika dåligt, vi har lika svårt för avsked och för att acceptera förändringar. Hon gillar sina slitna gamla kängor och jag har likadana. Vi har samma jobb också … Ella är dock mer kompromisslös, och därför mycket mer underhållande, än jag någonsin vågat vara.

Klara säger att hon och Ella är väldigt överens kring vad de anser om förändringar. Ella vägrar gå vidare, med all sin kraft gör hon allt som står i hennes makt för att vinna tillbaka det hon förlorat – och så kan nog de flesta av oss känna ibland, trots att samhället uppmanar oss att vara förändringsbenägna.

– Jag vill också att det mesta ska förbli som det är, säger Klara. Jag är hopplöst nostalgisk. Så Ellas inställning är mycket bekant för mig.

Innan hon skrev Det vi glömde säga gick Klara själv igenom en skilsmässa. Att skriva blev ett sätt för henne att bearbeta och hantera förändringarna i sitt eget liv.

Förutom det självklara rådet att läsa en riktigt bra bok, vilka tips har du till den som genomgår en separation?
– Drick mycket kaffe eller te, det ska vara ur en stor kopp som du kan värma händerna kring, skaffa dig sköna raggsockor, prata med dina vänner. Plantera en blomma. Var glad över alla du har runt dig, som inte har lämnat dig. Gråt mycket och sparka i väggar om det behövs. Höj sedan blicken, se ut genom fönstret och inse att du är värd all kärlek i världen. Öppna sedan dörren och gå ut och leta efter den där kärleken. Tänk att det är nu det börjar … igen.

Även för Ella ljusnar tillvaron så sakteliga, fast det sker nästan utan att hon själv märker det. Med hjälp av gamla och nya nära och kära tar hon sig upp på fötter igen – även om det inte skedde exakt så som hon hade tänkt sig. Som det ju så sällan gör.

Med Det vi glömde säga hoppas Klara kunna ge kraft åt den som behöver det.

– Jag ville skriva en bok som ger tröst, som får en att uthärda de förändringar vi inte alls bett om, men som ändå drabbar oss. Jag ville skriva något som var som en mjuk halsduk att borra ned ansiktet i om vintern. Jag ville ge hopp om passion och en ny början, säger Klara Grede.

Om författaren:

Klara Grede är 44 år och bor i Täby med sin familj. Hon arbetar som gymnasielärare i svenska, på ett av Stockholms gymnasium. Det vi glömde säga är hennes debutroman. För länge sedan skrev hon en teatermonolog som heter Dagny Juels sista föreställning och en barnpjäs som heter Typ försvunnen för Riksteatern. Hon skrev också avsnitt för tv-såpan Vita lögner.

Det vi glömde säga

Det vi glömde säga
Författare
Medverkande
Förlag Albert Bonniers Förlag
GenreSvenska berättare
FormatInbunden
SpråkSvenska
Antal sidor366
Vikt442 gr
Utgiven2019-01-15
SABHc
ISBN 9789100175986

Ella Larsson har kommit på den perfekta planen för att vinna tillbaka sin exman. Den innehåller ett avspänt förhållande till sex, ett flashigt jobb och lögner om att hon älskar att träna och segla. Kort sagt, allt hon inte är. Hon ska bli en annan. En sportig, känslokall kvinna med välklippt frisyr. Sin exmans dröm! Han ska få tigga om att få henne tillbaka. Kan nån hejda henne, snälla!"Det vi glömde säga" är en varm och rolig feelgood-roman om att våga lyssna på sin inre röst, om färgglada kängor, tonårsdrömmar som inte blev som man tänkt sig och grannar som visar sig vara mer än vresiga hemmasnickrare.En roman om att vägra gå vidare.

Inga kommentarer än

Kommentarer är avstängda.