Ulrika sökte svaret på frågan: Varför vill så många bli författare?

Aldrig tidigare har intresset för att skriva varit så starkt. Ulrika Josefsson undersöker fenomenet i sin nya bok Varför skriver du?.

Bokmässan 2018 är i full gång och jag träffar Ulrika Josefsson i Gothia Towers lobby utanför Svenska mässans spärrar – här ute är bruset lite lugnare. Inne på mässan gör förlagen sitt bästa för att deras böcker ska sticka ut, författare hastar fram och tillbaka mellan seminariesalar och signeringsstationer, bibliotekarier spanar efter nya inköp och pigga läsare försöker få en glimt av sina författaridoler.

Men mitt i allt detta rör sig en annan grupp, en alldeles särskild grupp: de ännu outgivna författarna. Drömmarna. De som kanske har gått flera skrivarkurser och inget hellre vill än att få befinna sig i en monter på mässan, istället för utanför. De har kanske blivit refuserade, eller så har de ännu inte vågat skicka in sina verk till ett förlag.

Skrivardrömmen har aldrig förr varit så stark som den är just nu och överallt stöter vi på människor med författardrömmar. Manushögarna dignar hos förlagen och allt fler satsar på egenutgivning för att nå ut med sina texter. Men vad är det som driver alla de här människorna? Vad är det med författandet som många finner så tilltalande?

Just de här frågorna tar Ulrika Josefsson sig an i sin egen bok, Varför skriver du? En bok om skrivlust och författardrömmar i vår tid, som släpps just under denna Bokmässa.

Det började med Ulrikas egen författardröm. Hon är inte en av dem som alltid har skrivit, men i sitt tidigare yrke som forskare inom informatik och studier av hur patienter använder internet kom hon mer och mer i kontakt med olika typer av skrivande. Med åren föddes en längtan att skriva något annat än vad som rymdes inom arbetslivet. Hon började fördjupa sig i ämnet och kom i kontakt med andra skrivande människor i olika forum. Dessutom gick hon flera skrivkurser.

– Det var väl där som alltid började gå fel … istället för att fokusera på det skönlitterära skrivandet blev jag mer intresserad av varför alla var där. Jag blev återigen forskaren som satte sig i ett hörn och analyserade alla andra. Något vaknade i mig där och jag hade svårt att fokusera på mitt eget skrivande, berättar Ulrika.

En observation hon gjorde på skrivkurserna var att många av deltagarna bar på ganska tunga ryggsäckar. Många ville bearbeta saker på ett eller annat sätt.  Detta väckte ett intresse att undersöka varför människor i allmänhet vill skriva, och Ulrika gick in för att läsa bloggar, tidskrifter och böcker med andra ögon. Det ena ledde till det andra, och när idén om ett bokprojekt tog form började hon intervjua skrivande människor om deras drivkrafter.

Slutsatsen hon har gjort efterhand som boken växt fram är att det finns en mängd anledningar till varför så många ägnar sig åt att skriva. En del drivs av ett inre uttrycksbehov, en vilja att lämna något efter sig eller göra ett avtryck. Vissa skriver för att det helt enkelt är roligt och för att de älskar berättelser, andra för att de vill hantera eller bearbeta något och ytterligare andra för att de vill väcka debatt eller göra ställningstaganden i olika frågor.

– Dessutom finns det väldigt många yttre faktorer som spelar in, säger Ulrika. Dels givetvis den tekniska utvecklingen, det finns en ökande tillgänglighet i tekniken som underlättar skrivandet något enormt. Det råder även en kraftig jagfokusering – vi uppmanas att var individer och kliva fram och berätta vår berättelse. Ytterligare en parameter är att hela samhällsbilden har förändrats. I ett ständigt påslag av informationsbrus påverkas många att faktiskt vilja höja sin röst eller göra sig hörda, och höra sig själv.

Även att synen på skrivandet som företeelse ser annorlunda ut nu än den en gång gjorde. Förr ansågs en författare drivas av gudomlig inspiration, idag råder däremot ett starkt hantverkstänk. Vem som helst kan lära sig skrivteknik och det finns massor med tips på nätet, i böcker och tidningar. Idag finns en uppfattning om att alla kan lära sig att bli författare och att, som Ulrika säger, ”du är författare om du vill”.

– Skrivandet går också mer och mer mot att vara en social aktivitet. Det finns mängder med Facebook-grupper, man ska prata om sitt eget skrivande och om varandras skrivande och man uppmuntras att gå med i skrivgrupper för att utvecklas.

Bilden av författaren som person är också en stor del i vad som lockar så många att satsa på skrivande. Den klassiska bilden av det ensamma geniet finns fortfarande till viss del, menar Ulrika, men numera råder även en glamourös bild av författare som syns i media och på mässor.

– För många finns en lockelse i kändisskapet, även om man kanske inte riktigt vill erkänna det, säger Ulrika.

Sin bok ger Ulrika ut själv. I ett tidigt skede skickade hon in manuset till ett par förlag, utan att få napp. Istället hoppade hon på ett projekt hos företaget Litterära konsulter för att färdigställa sin bokidé, och kunde därigenom köpa in sig på alla tjänster som omger bokproduktionen, som lektör, redaktör och formgivning.

– Finalen är Bokmässan, säger hon och berättar att Bokmässedrömmen har fått ett eget avsnitt i boken. Att vara på Bokmässan med en egen bok är en otroligt stark dröm hos många. Så det är spännande att vara mitt i det här själv.

Känner du dig som författare nu?
– Nja, det är ju svårt det där … vilket jag också har sett i det här arbetet, det är många som brottas med om man ska våga kalla sig författare. För många är det först när man har blivit utgiven på förlag som man tycker att man är författare ”på riktigt”.

De skönlitterära ambitionerna har Ulrika lagt på hyllan. I alla fall för närvarande.

– Idéer råder det inte brist på, men att ro dem iland och få ihop hela historien … jag tror inte att jag fixar det. Mitt intresse ligger i att se på företeelser och att inspirera andra, så det är fullt möjligt att det blir fler fackböcker. Vi får se vad nästa projekt kommer att handla om, säger Ulrika Josefsson, och beger sig iväg för att förbereda inför sin bokrelease.