Sommartuggare 2018: Sofia Svärdh

Sofia Svärdh jobbar numera som ansvarig för ljudboksproduktion på Storytel och älskar att både lyssna på och läsa böcker. Men det fanns en tid då varken hon eller någon i hennes omgivning kunde tro att hon en dag skulle jobba med böcker på heltid.

Hur jag upptäckte böckerna genom musiken

Text: Sofia Svärdh

Jag måste inleda med ett erkännande. Ett semi-pinsamt och vansinnigt ocharmigt erkännande som leder oss tillbaka till skolgången och uppväxten. När jag var en ung och, enligt mig själv, oerhört tuff musik- och sporttjej tyckte jag att jag var lite för cool och lite för street smart för att läsa böcker. Jag hävdade dessutom att jag var på tok för upptagen och rastlös för att ägna min tid åt att läsa, jag satsade ju allt på musiken och idrotten och ansåg att böcker inte hade i den världen att göra. Som om inte det vore nog kan jag dessutom minnas hur jag tänkte att jag verkligen inte kunde se hur läsandet skulle göra mig bättre på någonting. Jag var ju, i sann självupptagen tonårsanda, bättre än de flesta andra på det svenska språket och den enda som eventuellt var vassare allmänbildad än jag själv var min pappa. (Ja, jag himlar med ögonen och skakar på huvudet nu, vill hemskt gärna träffa den där tonårs-Sofia igen och skaka om henne ordentligt – störtlöjligt!)

Varje gång jag pratar med Emelie, min gamla bästa kompis från gymnasiet och vi kommer in på de där obligatoriska frågorna om hur det går på jobbet, slutar det med att hon sitter och skrattar högt. För henne är det så osannolikt, omöjligt att ta in och att acceptera att jag jobbar med böcker eller något som överhuvudtaget har med böcker att göra. En gång när vi sågs började hon till och med gråta av förundrad stolthet. Jag minns väl en mening (den bör egentligen lyssnas till då den ursprungligen sades på hennes fantastiskt breda östgötska dialekt) där hon avhandlade hur sjukt det är att det kunde bli något så bra av mig till slut. Det ligger mycket kärlek bakom det annars ganska hårda uttalandet. Men nu förstår ni kanske vidden av märklighet i att jag jobbar med böcker? Och att jag nu med vacklande steg ”kommer ut ur garderoben” som o-bokig i bokbranschen.

Det kanske också går att ana att saker och ting har förändrats. Idag brinner jag för ljudboken, jag andas berättelser och drömmer om att så många som möjligt ska få ta del av dem på ett sätt som passar dem och deras vardag. När jag får frågan vad jag jobbar med brukar jag nästan alltid svara ”jag gör ljudböcker”, av den enkla anledning att jag dels tycker att det känns märkligt att dra till med min något pretentiösa yrkestitel Head of Global Production, men också för att det inte är så lätt att förklara vad jag egentligen gör. Mitt jobb går till stor del ut på att se till att vi kan producera omkring 5 000 ljudböcker i år, i ett tiotal länder och på lika många språk. Det innefattar allt från att starta upp studioverksamhet i ett land till att hjälpa vår produktionspersonal ute i världen med strul i vårt produktionssystem.

För drygt fem år sedan började jag frilansa åt Storytel som ljudtekniker, jag satt i studion och skrev och producerade musik på dagarna och klippte ljudböcker på kvällarna (läs nätterna). När jag något år senare började vikariera som ljudtekniker på kontoret (då var vi runt 25 personer, idag är vi drygt det tiodubbla) träffade jag Angelica Fredriksson, kanske mer känd i Boksverige som instagramkontot Bokankan89. När hon fick höra om min o-bokiga livsstil och historia såg hon det som sin uppgift i livet där och då att frälsa mig med böcker.

Jag överöstes med noga utvalda personliga boktips och jag viftade bort dem, nu med argumentet att jag var arbetsskadad av att klippa bort konstiga näsljud och omtagningar i ljudböckerna dag ut och dag in. Ett halvårs enträget övertalningsarbete från Angelica resulterade till slut i att jag lyssnade på boken Sju dagar kvar att leva, av Carina Bergfeldt, inläst av Karin Bergquist. Jag blev helt såld. Lyssnade så ofta jag fick möjlighet. När den var slut blev jag alldeles tom, behövde något nytt att försvinna in i direkt.

Under min tid som ljudtekniker jobbade jag periodvis väldigt tätt med vissa inläsare. En av dem var den helt fenomenala stjärnan Angela Kovács. Vi satt exempelvis och trängdes inne i hennes garderob där hon spelade in några böcker, under hård press, utan frisk luft och med konstanta avbrott när ett plan skulle lyfta eller landa på Bromma. När jag skulle välja nästa bok att lyssna på föll valet naturligt på just henne. Och av en händelse var det hon som läste in den bok som alla pratade om på kontoret just då: Kvinnan på tåget, av Paula Hawkins.

Jag gick från att ha läst en handfull böcker i mitt liv till att kickstarta mitt nya bokliv med två böcker på två veckor. Den intensiva förälskelsen lade sig lite och min konsumtion av ljudböckerna hamnade på en nivå som är aningen trevligare för min omgivning. MEN, nu har det hänt igen. Den här gången slog förälskelsen till ännu hårdare. Jag fick en Storytel Reader i min hand och det är med stort känslomässigt motstånd och missnöje jag tvingas lägga den ifrån mig på nätterna, när jag kommer fram till jobbet eller ska äta tillsammans med sällskap. Nu pratar vi alltså två böcker i veckan, jag kan inte lägga ifrån mig den. Den står högst upp på packningslistan och att lägga böcker offline har prio 1 på att göra-listan inför den stundande semestern.

Vad är det som händer, har jag blivit bokig? Som Emelie hade sagt nu: Vem är du och vad har du gjort med min kompis? Jag kan själv inte riktigt svara på vad som står bakom denna förvandling. Var det Angelicas tjat? Var det ljudboken som ställde dörren till min inre bokslukare på glänt? Har det konstanta pratet om böcker i min omgivning långsamt väckt mitt intresse för att läsa? Har min nyfikenhet kring tekniken spelat in i att min Storytel Reader blivit min käraste ägodel?

Kanske är det allt sammanslaget som är svaret. Jag konstaterar att jag har blivit en stolt och nöjd bokälskare, omvänd av mitt jobb. Jag har gått från att vara en o-bokig ljudnörd som råkade jobba med böcker till att vara en bokig ljudnörd som får jobba med det hon älskar.

Andra boktips:
Du, av Caroline Kepnes, inläst av Johan Svensson
Gangsterprinsessan, av Helen Stommel Olsson, inläst av Lo Kauppi
Bakom hennes ögon, av Sarah Pinborough

Om gästbloggaren:
Sofia Svärdh är produktionschef på Storytel. Hon är i grunden låtskrivare och musikproducent som drivit bolag inom marknadsföring genom ljud, så kallad Audio Branding. Pendlar mellan Trollywood (Trollhättan) och Stockholm men har, i och med Storytels expansion, världen som sin arbetsplats.