Sommartuggare 2018: Carina Brandt

Litterära agenten Carina Brandt på Brandt New Agency.

Agenten Carina Brandt berättar om hur hon hamnade i bokbranschen, kom att jobba på spanskt förlag och om vilka utmaningar som återstår när det gäller mångfaldsarbetet.

När man har möjligheten att leva inom och mellan olika världar

Text: Carina Brandt
Brandt New Agency

Jag heter Carina Brandt och jobbar professionellt i bokbranschen sen 1998. Det har alltid varit självklart för mig att leva nära berättande, i alla dess former. En annan sak är vägen dit …

Jag var fascinerad av allt material som hade med skrivande att göra, just kanske för att jag inte kunde själv än. Pennor, papper, notböcker i alla dess former. Inga Lill, en av mammas vänner, var lärare på mellanstadiet, och jag önskade inget hellre än att få börja skolan, denna drömvärld med svar på alla frågor, där allt skulle handla om att läsa, lära, skriva, se. När jag fyllde sex år kom hon med platta paket som innehöll pennor och skrivböcker och satte sig mitt under kalaset att skriva på raderna med mig, på svenska och engelska. Nu kunde jag i och för sig redan läsa, men allvaret i stunden och tiden hon gav mig, hennes professionella tid utanför skolan som om det vore på riktigt, glömmer jag aldrig.

Ett par födelsedagar senare fick jag en gammal Olivetti skrivmaskin (andra hand, såklart, inköpt genom tidningsannons som man gjorde förr) av min mamma. Så trög och knepig, med torra färgband att byta hela tiden. Men den gav mig en självkänsla, tillhörighet. Skönlitteraturens värld likaså. Bibliotek, mer platta presentpaket, bokrean, bokmässan, mina föräldrars bokhyllor. Allt under uppväxtåren var läsbart och kanske beroende på min familjs och förortens enkla förhållanden fanns det ingen styrd eller helig läsning. Observationer och noteringar av allt och alla runt omkring mig, nyfikenhet om min omgivning var min vardag. Ett riktigt litet ekorrsamlande av liv, känslor och värden, i verkligheten som genom läsningens drömvärld.

Uppvuxen på sjuttio- och åttiotalet i en redan utstött och nedkörd förort som Biskopsgården, med skilda föräldrar i ett låginkomsthem, var det ingen självklarhet att leva vidare i drömmarnas värld, litteraturen. En oförståelig finsalong. ”Vad fint, den första som ska läsa på universitet i familjen! Ska du bli lärare?”. Nej. ”Men … vad blir man då?” ”Vore det inte bra att kunna luta sig tillbaka på ett yrke, du som är så duktig?” Ja, vad blir man då när man utanför inte kan se annat än att man vill vara nära det där. Utan förebilder som leder vägen, visar på möjligheterna, tar en i hand, får man vara försiktig med vad man lovar och samtidigt värna om vad som är viktigt och springa på bollarna, hur futtiga de än kan te sig. Att jobba för att visa (mota djävulen, ja ni vet).

Litteraturens värld är omgiven av en osynlig men till synes ogenomtränglig mur för utomstående utan kontaktnät. Än svårare är det att förstå de möjligheter, yrken och vad som egentligen händer inom branschen utan insyn. Den självklara delen är att se författaren och boken såklart. Och författarens ensamhet framför papper, penna, skrivmaskin, dator. Utan innehållet och dess skapare är vi ingenting. Nja, kanske inte helt fullt så enkelt, när vi i branschen lyckas få ut romaner skrivna under pseudonym av osynliga författare, storsäljande böcker skrivna av spökskrivare för att ge ett mer känt ansikte ett innehåll och röst eller andra skribenter utan innehåll eller historia men följare … Men generellt är regeln att vi behöver historier med specifika röster som ger innehållet en mening.

Min väg in blev genom en annan värld. När jag läst litteratur och spanska i Lund, jobbat, rest och levt, fick jag chansen genom ett stipendium från Bryssel och vårt nyliga inträde i EU att arbeta på ett spanskt bokförlag. En praktikplats – speciellt kul med Clinton och Lewinsky i nära bakgrund – som blev till en fast tjänst. Vi är alla barn av vår tid. Men nu med en liten fot in, att se litteraturens värld från insidan, att prova och mäta min personlighet och mina möjligheter var allt jag kunde be om! För att prata om VM-referenser i dessa dagar såg jag en värld full av lagspelare, ett stort nätverk, där var och en har sin plats i en hierarkiskt uppbyggd struktur (och inte så välbetald – tur att vi lever på passionen). Alla led utgörs av en finmekanik av människors värde och tillgång, alla har en roll att utföra som lik en kedja för boken framåt, från författaren ut till bokhandeln och läsaren. Ibland är maskineriet så internt strukturerat att författaren inte återkommer förrän det är dags att komma in på arenan, att möta sin publik. Och det är där och då som det blir verkligt, och det är kanske den enda bilden som läsaren (eller bokköparen) får av bokbranschen. Det vill säga om boken överlever de första veckorna i bok- eller näthandeln.

Visst var det tufft att komma in (och överleva) i en så specifik bransch som lever på ordet, språket, och då på ett annat än mitt hemspråk. Känslan av att kunna bli påkommen närsomhelst med att vara en utomstående, någon som inte hörde hemma. Att man inte räckte till. Tur att jag hade mina något bristande kunskaper i spanska och katalanska att skylla på och inte förortsutanförskapet … Tänk er! Visst, kanske inte den lättaste vägen, men detta var ju min chans. Under flera år, från 1998 till 2009 jobbade jag vid olika spanska och katalanska bokförlag och för att inte ta heder åt min egen arbetskapacitet eller vilja eller tur (kanske till och med – jante förbjude, jag är ju svensk – intelligens och kunskap), skämtade jag ofta om att jag aldrig visste varför de valde mig över andra med troligtvis bättre språkkunskaper, mer naturliga val, och att jag istället var vald och uppskattad för att vara en excentrisk del av bokförlagsbranschen i denna del av världen. Att jag tillförde ett annat utanförskap som svensk, att kunna tänka och se utanför lådan. Inte med den nedärvda utanförskapskänslan från förorten som alltid vilar på sina lager i möten med den andra världen …

Helt plötsligt fick jag chansen att återknyta till mitt hemspråk svenskan som litterär agent i Barcelona och öppna möjligheterna för svenska författare att möta läsarna i världen! Jag valde att jobba med få författare världen över för att bäst kunna utföra olika delar av samlade kunskaper, med tillgång till härligt internationellt samarbete med alla delar av kedjan jag lärt känna genom åren och nätverket i branschen. Att jobba med författaren under hela resans gång och att det inte slutar när boken landar i bok- eller näthandeln. Då startar vi nästa resa, framåt och ut och mot andra möjligheter. Andra format, översättningar, andra territorier, nytt liv. Boken dör inte ut, nödvändigtvis, medan vi fortsätter att prata om den. Alla har ju inte sitt momentum, sin stund i livet när alla stjärnor lyser mot en. Med vissa har man lyckan att hjälpa till att lyfta och skapa författarskap som ger möjligheter och läsare på olika platser under åren med arbete.

Verkligheten i vår bransch är inte alltid läsarnas verklighet. Jag menar att det som når läsarna, förlagsbeslut, författares val, agenternas verksamhet, medier, är inte alltid så transparent, men kanske inte heller alltid intressant för läsarnas känsla eller val av en bok. Mycket av det som styr branschens val och riktningar kan utläsas av var vi kan hitta nästa läsare, genom nya format, nya stilar. Men när det gäller innehåll är mycket styrt inom denna microkosmos som utgör den internationella bokbranschen och vad vi internt inom branschen anser ska vara nästa nya, eller återupplivade innehåll. Snackisen i Frankfurt, ni vet. Som kommer ett och ett halvt år senare när mycket annat kan ha hänt sen dess … Trogna bokköpare och läsare är kloka och brukar välja enligt nyfikenhet, intresse och förmåga. Men visst pratar vi om en mängd böcker som aldrig riktigt når fram. I de flesta fall är vår inre bokvärld förberedd, med en kedja av människor som kan sitt jobb och sin bransch. Men det är även en sluten bransch som tar beslut om vad resten av världen ska läsa. Det handlar om intellektuella beslut, baserade på stor kunskap om innehåll, stil, smak och historia. Det handlar om vad vi förstår och vad vi vet. Pratar vi om litterära texter för skolor och barn är ansvaret än större inom branschen.

Utanförskapet här och inom branschen har fått lite utrymme och om man ser till senaste internationella rapporter från bokindustrin om hur olika etniska verkligheter (eller vikten av) påverkar våra val kan man med rätta ifrågasätta hur de besluten kan tas när vår inre bokvärld visar svårhet att öppna upp för just de professionella som skulle kunna visa vägen för annorlunda läsningar och innehåll. Vi kan prata om filter längs vägen, från att författaren finner ett hem för sin bok och författarskap till marknaden och bruset från allt annat som kan ta intresse från det skrivna innehållet, till att finna möjligheter för ett fortsatt skrivande.

Många förläggare visar stort intresse för författare med annorlunda bakgrunder som kan ge oss insikt i en diversifierad värld, en resa till annan plats, kultur, ökad förståelse av en del av livet som vi kanske inte alltid har tillgång till. Under åren finns det exempel att tillgå på nära håll om utanförskap, fattigdom, och kamp att höra till, främst genom vår arbetarlitteratur. Däremot har branschen svårt att öppna upp de interna dörrarna för nya generationer med större etnisk balans hos dem som filtrerar, arbetar i kedjan och för författare och dess innehåll fram till läsarna. Men trots att undersökningar i Storbritannien 2017 visar på förbättringar de senaste åren, utgörs bokbranschen av 90 % vita kvinnor. En av de tillfrågade svarta kvinnorna (som utgör 8 % tillsammans med asiatiska och andra minoriteter) svarade:

“In publishing circles, I’m often the only person of colour in a room and I’m made to feel very aware of that. If we are to tackle this problem, people like me need to feel welcome. Everyone keeps saying: ‘I am not prejudiced, or racist.’ But they won’t say: ‘It is my responsibility as well to try and do better.’”

När det gäller USA, finner vi nästan samma situation. 79 % var vita och 78 % av dem var kvinnor. Kommentaren av en förläggare var att “tendensen – medvetet eller omedvetet – för chefer, förläggare, säljare, marknadsförare och inköpare är att jobba med, utveckla och rekommendera böcker av och om människor som är som dem.” (The Guardian om en undersökning)

Med så många kvinnor koncentrerade i en och samma bransch kan ni tänka er att lönerna skulle kunna förbättras generellt i branschen, främst för att männen i stor utsträckning i bokbranschen innehar de högre positionerna. Av passion och kärlek för litteraturen kan vi vara fattiga och lyckliga, men vi har svårt att få ihop det till middagen. Men om vi drar det ett steg till, och är riktigt ärliga, handlar det givetvis också om att vi lever i en värld som är öppen och global, där våra intellektuellas läsaregenskaper möjliggör vad som kan komma ut på marknaden. Och branschen har (och i vissa fall, tar) sitt ansvar för vår endemiska kultur och struktur. Jag lever fortfarande nära praktikanten med annan bakgrund och hemspråk, som är intelligent, kanske till och med excentrisk, och som brinner för att få en chans, en boll, för att sen jobba vidare framåt och utåt, inom Sverige och i världen. Det handlar ju trots allt om att få in läsare och kollegor i vår vardag och framtiden, vårt samtal, som kan diversifiera landskapet, läsandet, valet. Att närma oss något som liknar verkligheten, som idag balanserar mellan olika världar.

Att läsa mer:
The Bookseller om Ethnic diversity
Två områden där förlagsbranschen kan arbeta med mångfald
Bokbranschen behöver öka transparensen

99 % av Boktugg är gratis att läsa. Regelbunden läsare?  Prenumerera!

info@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Relaterade nyheter

SPONSRAT INNEHÅLL

SPONSRAT INNEHÅLL