Sommartuggare 2018: Reidar Jönsson

Reidar Jönsson debuterade 1969 med romanen Endast för vita och har därefter skrivit fler än 20 romaner – den mest kända kanske världssuccén Mitt liv som hund.

FRISTAD

Text: Reidar Jönsson

Åren går. Kanske har både praktik och samarbete med andra lagrat mer kunskaper om skrivandets konst. En del kommer från läsning, en del från praktiskt samarbete med andra, och en del i undervisning i dramaturgi. Det sista kan låta egendomligt, men den som lär ut måste alltid fiska bakåt i kunskaper för att dra fram dem begripligt i ljuset. Eller till och med lära sig att improvisation är en konst i sig.

En del av dessa kunskaper är motstridiga, de motarbetar varandra, de försinkar flödet i just romanskrivandet, kan jag tycka. Och bli lite lätt avundsjuk på mig själv i yngre upplaga. Ibland är det faktiskt bäst att inte veta något under arbetet med att skriva romaner. Nu finner jag mig pussla med texter och händelser så mycket att jag ibland blir vansinnigt trött på det.

Varför då, undrar du. Jo, för att om det ena inte kommer före det andra är jag den sämste bonden på denna planet. För att nu använda en praktisk liknelse har jag då försökt att skörda innan jag har sått. Så görs det inte i dramatik, tänker jag och stuvar om.

Men missförstå mig inte. Jag skriver romaner för att de inte innebär så många regler om berättandets konst. Och samtidigt kan jag tänka att de första verken, eller kanske de första berättelserna och sagorna, hade just en form, ett regelverk som kan likna dramatikens form.

Det handlar i grunden om att vilja nå få eller fler människor. Ju närmare det muntliga berättandet och sagans form en text ligger desto fler kan ta till sig den och kanske också njuta av den, medan motsatsen, den svåra och snåriga texten utan annan avsikt än att höja sig till ”skön konst” kanske enbart når ”specialister”; de som är vana läsare, kritiker och forskare. Då får vi ibland veta att en författares text har ett så fantastiskt ”läsmotstånd”. Det är för mig ett egendomligt beröm.

För att ta ett exempel: Om en känd akademiledamot säger att han inte läser en sådan litteratur som Vilhelm Moberg skrev har han placerat sig överst i läsmotståndets hierarkiska ordning.

Funderar jag på dessa problem när jag skriver, undrar du kanske. Nej, det gör jag inte. Numera har jag placerat mig i en fristad borta från hierarkiska ordningar. Jag har ingen strävan, inga mål att nå före andra. Jag har däremot en plats där jag glatt leker med omedvetna eller medvetna knep i berättandets konst. Jag kan förtrollas av att det är så roligt att skriva med utmaningar och även förbanna mig själv för att jag har föreskrivit mig för många av dem.

Om jag får förhäva mig tänker jag på Picasso som mål för mitt skrivande. Han satt vid ett bord på ett café nära stranden på Rivieran. Som vanligt tecknade han snabbt en figur. En amerikan kom fram och frågade om han fick köpa teckningen. Visst, sa Picasso. Den kostar 200 000 dollar. Va, sa amerikanen. Jag såg ju att det bara tog dig fem minuter att göra den! Nej, sa Picasso, det har tagit mig femtio år!

Nu blir jag aldrig någon mästare, men jag gillar sensmoralen i berättelsen om Picasso. För en konstnär lagras nya kunskaper i varje arbete och de blir en resa in i nya. Tid, form, budskap, det undermedvetnas pockande – allt finns där att dagligen pussla med.

Reidar Jönsson debuterade 1969 med romanen Endast för vita. Han har skrivit fler än 20 romaner och fick sitt stora genombrott med Mitt liv som hund, en världssuccé.

99 % av Boktugg är gratis att läsa. Regelbunden läsare?  Prenumerera!

info@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Relaterade nyheter

SPONSRAT INNEHÅLL

SPONSRAT INNEHÅLL